UnitedTears

The Circle of Life

28 november, ska homosexuella få adoptera barn?

Publicerad 2008-11-28 18:47:38 i Allmänt,

I svenskan har vi snart uppsatsskrivning. Det blir måndag vecka 50. Egentligen skulle det vara vecka 51 men vår duktiga schemaläggare gjorde fel och bytte plats på svenska- och matteprovet, och vägrade sen ändra.
   I alla fall hade jag tänkt skriva om varför jag inte tror på Gud, men det var lite svårt så jag bytte ämne. Nu ska jag skriva om varför homosexuella borde få adoptera barn. Det är en fråga som får mig att vakna till liv ordentligt. Jag menar, gay or not, fortfarande en vanlig människa. Är det inte så att vi kämpar för jämställdhet, och för att alla ska vara lika mycket värda. Det verkar gälla allt utom homosexualitet. Jag blir så sur. Alla, oavsett läggning, borde få ha rätt till att få ha familj och vara lyckliga. Det finns så många barn som far illa ut i heterosexuella familjeförhållanden, de hade kunnat ha det så himla mycket bättre hos en homosexuell i så fall. Vad är det som säger att de skulle vara sämre föräldrar än någon annan bara för att de är gay? Om barnet får en bra uppväxt och mycket kärlek, då spelar det ingen roll hos vem det är. Folk som är emot att gay-personer ska få adoptera tycker att det är fel att ett barn växer upp med endast påverkan av ett kön. Hur är det då med ensamstående föräldrar? Borde de få ha barn om inte homosexuella får det? De är ju bara av ett kön, och barnet blir bara påverkat av ett kön. Det är egentligen samma sak. Skillnaden är att i en gayfamilj är det två personer av samma kön istället för en. Två är ju dessutom bättre än en.
   Jag läste på en kyrkohemsida, efter att ha sökt på google, där någon hade ställt frågan till en präst. Prästen svarade att ett barn borde inte få växa upp i sådana onormala förhållanden och att det är så synd om barnet. Vad jag inte förstår det är att HUR kan det vara synd om ett barn som får massor med kärlek av sin familj? Om nu det är fallet att det är en bra familj. Om ett homosexuellt par skulle skaffa barn så beror det ju på kärlek på ett annat sätt än om ett heterosexuellt par skulle göra det. Heterosexuella kan skaffa barn av misstag. Det kan inte ett gaypar.
   Att det ens är en diskussionsfråga, det kan jag inte förstå. Vad jag dock ännu mindre kan förstå det är att man faktiskt ifrågasätter om ett homosexuellt par ska få adoptera av sin partner! Självklart, är barnet gammalt nog att få komma med sin åsikt, då är det dens rätt att göra det, men självklart borde väl de få adoptera av sin partner. Det är ju helt naturligt.
  Uh, jag blir så sur när jag tänker på det här! För mig är det en sån självklarhet att även de ska få adoptera barn. Min åsikt är att alla är lika mycket värda, och har exakt samma rättigheter. Så enkelt är det.
    Jag hoppas jag kan få ihop en bra uppsats om det här. Jag får åtminstone fram mina åsikter, vilket är det viktigaste i det här fallet. Med tanke på att jag känner starkt för det här ämnet borde det gå bra, naturligt.

I alla fall, nu ska jag ut på en liten promenad innan maten och fundera lite mer på detta.
So long!

Bye!

19 november, spöken och skyddsänglar

Publicerad 2008-11-19 20:48:22 i Allmänt,

Igår sa jag att jag skulle fortsätta på mitt inlägg genom att prata lite om typ, andar och spöken, för visst tror jag på sånt.
Annat skulle inte gå hemma hos oss där det verkligen spökar. Jag menar, enkronor som dyker upp här och var på konstiga ställen, lådor som först inte öppnar sig men sen en halvminut senare gör det då nån annan försöker öppna. Mobiler som går i gång, radior som startar när de har varit avstängda, tekniska saker som slutar fungera. Jag vet inte hur mycket krångel bror min haft med spel, tv-apparater, datorer osv. Två tv-apparater har han fått byta ut. Sen är det känslan av att någon kollar på en, att någon rör vid en. Det där med att någon rört vid mig, det har bara hänt en gång och då drog det i tröjan på mig. Jag vet inte vem det är som spökar hos oss, för tydligen har det inte gjort det tidigare här, och inte heller i vårt gamla hus. Så spöken och andar, det tror jag på.
   Jag tror även på att de döda vakar över oss, som jag skrev i förra inlägget. Det är de som är våra skyddsänglar och de som utför mirakel. Jag har min förra låtsasmorfar Affe som vakar över mig. Jag bär hans förlovningsring som han hade när han var förlovad med mormor, innan han dog. Han dog när jag var fyra år, och jag har fått höra vid ett flertal gånger hur mycket han älskade mig osv. Om jag pratar om honom nu kan jag börja gråta. Jag minns honom knappt. Antagligen måste det ha funnits väldigt starka känslor mellan oss, plus att jag tror att han håller ett öga på mig. Jag har burit ringen snart ett år, men utan den nu känns det jättetomt och jag klarar inte av att gå långt utan den. Den har blivit som min skyddsamulett.
    Anledningen till att jag tror på änglar kan bero på att jag är uppvuxen med en mamma som tror starkt på änglar. Visserligen har hon inte pratat så jättemycket om det, så jag har ändå skaffat mig en egen uppfattning om min egen tro på änglar. Det ligger ändå mycket grund i henne. Att jag inte tror på Gud heller kan på bero på att jag däremot inte är uppvuxen med en sån tro. Mycket av tron man har ligger i uppväxten. Visst, jag hade lätt kunnat vara utan tro trots min uppväxt, men ja. Man blir påverkad på något sätt och övertygad på ett annat sätt om man blivit intalad nånting sen man var barnsben. Okej, nu är det nog dags att sluta med detta ämne för ett tag. Det känns som det bara blir fel mot slutet och upprepningar så....

Till nästa gång,
Bye!
Alla har sin egen skyddsängel

18 november, Varför? Därför.

Publicerad 2008-11-18 19:05:51 i Allmänt,

Hm.. jag hade något jag tänkte skriva om idag. Något intressant och annorlunda, men självklart minns jag inte vad det var. Det kan antagligen inte ha varit så intressant och annorlunda då. Jag hatar verkligen när jag inte kommer ihåg vad jag tänkt säga eller skriva. Det är bara irriterande och onödigt.

I svenskan har vi nu börjat med uppsatsskrivning. Jag valde att skriva om "Varför jag inte tror på Gud", och Anna, hon valde att skriva om "Varför jag tror på Gud". Det är helt perfekt för under halva lektionen satt vi och diskutera om det där. Vi är oense om mycket men vad vi ändå tror lika om är att mirakel sker för att man blir räddad av en ängel. Jag tror på änglavakt i form av de döda som älskat en, en slags skyddsängel. Anna däremot tror att Gud skickade änglarna. Att mirakel sker, det har hon berättat om, och jag har även själv egna erfarenheter. Till exempel från Anna var att när World Trade Center krasha var alla troende lediga för att chefen hade sagt att "jag vet inte varför, men ni är lediga imorgon". Hur mycket sanning som ligger i det hela vet jag inte, för det fanns inget som kunde styrka det hela. Är det sant så är det redigt coolt. Eller så var chefen själv medhjälpare till bombarna och ville bara inte ha på sitt samvete att en massa troende skulle dö. Han kanske var så djupt troende själv, inom Islam, att han ville straffa alla icketroende. Det är en möjlighet ju. Har man inget att styrka sina argument med kan man motargumentera med vad som helst.
   Många troende, tror jag (okej fult med lite mycket tror där), tror på att Gud skapade jorden och universum, att det är han som får varelser och växter att växa och utvecklas, och att det är han som får mirakel att ske. Min teori om det är att de har för svårt att förstå vetenskapen. Det är ju helt förståeligt, för jag tror inte att det nån som riktigt förstår hur allt med jorden och dess utveckling verkligen fungerar. Jag gör det då inte. Därför tar många till Gud, för det är lättare att förstå. Jag är ateist, och tror mer på vetenskapen även om jag inte förstår riktigt.
   En annan anledning till att många tror på Gud kan vara att de vill inte vara det största, utan vill ha en högre makt som är större och mäktigare och som styr, så man själv inte är högst och måste stå till svars för allt. En människa kan inte förklara allt som sker, då kanske man vänder sig till en högre makt.
  Anledningen till att jag inte tror på Gud, ja det vet jag inte riktigt. För det första kan jag inte tänka mig att det skulle finnas en gud så hemsk som att han skulle låta jorden bestå av krig, svält, ojämställdhet och naturkatastrofer. Hade han funnits och nu vore så himla mäktig, då borde väl han kunna styra över oss, sätta stopp för krigen och allt det där och om det är så att han tycker att det finns för mycket människor borde han kunna styra över vår befruktning. Jag menar, han är ju ändå en Gud, inte mänsklig. Det här är då min åsikt, och som jag hoppas har framgått tidigare så respekterar jag och förstår varför andra kan vara troende. Visst, det är väl bara ytligt egentligen, men eftersom jag inte själv är troende är det svårt att gå på djupet.

Nästa inlägg tror jag ska handla om min tro på typ andra saker. Det blir för långt att ta det här så... Hoppas bara inte jag glömmer. Så, nu har jag inga läxor som väntar, utan maten, så....
Bye!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela