UnitedTears

I svenskan har vi snart uppsatsskrivning. Det blir måndag vecka 50. Egentligen skulle det vara vecka 51 men vår duktiga schemaläggare gjorde fel och bytte plats på svenska- och matteprovet, och vägrade sen ändra.
   I alla fall hade jag tänkt skriva om varför jag inte tror på Gud, men det var lite svårt så jag bytte ämne. Nu ska jag skriva om varför homosexuella borde få adoptera barn. Det är en fråga som får mig att vakna till liv ordentligt. Jag menar, gay or not, fortfarande en vanlig människa. Är det inte så att vi kämpar för jämställdhet, och för att alla ska vara lika mycket värda. Det verkar gälla allt utom homosexualitet. Jag blir så sur. Alla, oavsett läggning, borde få ha rätt till att få ha familj och vara lyckliga. Det finns så många barn som far illa ut i heterosexuella familjeförhållanden, de hade kunnat ha det så himla mycket bättre hos en homosexuell i så fall. Vad är det som säger att de skulle vara sämre föräldrar än någon annan bara för att de är gay? Om barnet får en bra uppväxt och mycket kärlek, då spelar det ingen roll hos vem det är. Folk som är emot att gay-personer ska få adoptera tycker att det är fel att ett barn växer upp med endast påverkan av ett kön. Hur är det då med ensamstående föräldrar? Borde de få ha barn om inte homosexuella får det? De är ju bara av ett kön, och barnet blir bara påverkat av ett kön. Det är egentligen samma sak. Skillnaden är att i en gayfamilj är det två personer av samma kön istället för en. Två är ju dessutom bättre än en.
   Jag läste på en kyrkohemsida, efter att ha sökt på google, där någon hade ställt frågan till en präst. Prästen svarade att ett barn borde inte få växa upp i sådana onormala förhållanden och att det är så synd om barnet. Vad jag inte förstår det är att HUR kan det vara synd om ett barn som får massor med kärlek av sin familj? Om nu det är fallet att det är en bra familj. Om ett homosexuellt par skulle skaffa barn så beror det ju på kärlek på ett annat sätt än om ett heterosexuellt par skulle göra det. Heterosexuella kan skaffa barn av misstag. Det kan inte ett gaypar.
   Att det ens är en diskussionsfråga, det kan jag inte förstå. Vad jag dock ännu mindre kan förstå det är att man faktiskt ifrågasätter om ett homosexuellt par ska få adoptera av sin partner! Självklart, är barnet gammalt nog att få komma med sin åsikt, då är det dens rätt att göra det, men självklart borde väl de få adoptera av sin partner. Det är ju helt naturligt.
  Uh, jag blir så sur när jag tänker på det här! För mig är det en sån självklarhet att även de ska få adoptera barn. Min åsikt är att alla är lika mycket värda, och har exakt samma rättigheter. Så enkelt är det.
    Jag hoppas jag kan få ihop en bra uppsats om det här. Jag får åtminstone fram mina åsikter, vilket är det viktigaste i det här fallet. Med tanke på att jag känner starkt för det här ämnet borde det gå bra, naturligt.

I alla fall, nu ska jag ut på en liten promenad innan maten och fundera lite mer på detta.
So long!

Bye!