UnitedTears

19 februari, long time ago

Publicerad 2009-02-19 18:31:31 i Allmänt,

Jag har inte skrivit på ett tag, jag vet, men jag har fullt upp med skolarbete. Inte nog med det har min hand krånglat länge så jag inte kan skriva någon längre stund, varken för hand eller på datorn. Nu när provet äntligen är avklarat, och det är lov nästa vecka, då tycker jag att jag kan skriva här äntligen. Kommer kunna vila handen under en längre tid sen ändå.
     Skolarbetet jag varit upptagen med har varit framför allt Tekniskt företagande (eller vad det heter), där jag skulle komma på ett eget företag och skriva budget och sånt till den. Förutom den har jag även haft fysik att tänka på. Nästan allt vi jobbat med en vi började skolan i augusti kom med på det här provet så det var mycket att tänka på och lära sig, och det krävde sin tid. När jag gjorde provet idag kändes det faktiskt rätt okej. En del uppgifter var lite svåra, men jag svarade i alla fall på allt, och med det får jag vara nöjd. Jag gjorde helt enkelt mitt bästa.

Nu är det bara 1 dag + en förmiddag innan vi får hem den lilla Disney. Hela familjen är uppspelta, framför allt mamma, och efter henne jag.

På måndag bär det av till New York också. Jag kan verkligen inte förstå att jag ska åka till New York, till USA, Amerika, till andra sidan Atlanten! Det tog mig ett halvår innan jag förstod att jag varit i England första gången. Nu lär det väl dröja ett år.

Det är ryktet, legenden, mysteriet. Om prinsessan Anastasia får oss här ifrån.

Just nu, samtidigt som jag sitter här och skriver, och väntar på maten så ser jag på en av mina absoluta favoritfilmer, Anastasia! Jag har alltid älskat den filmen, och jag har alltid tyckt att Anastasia varit så fin och varit så avundsjuk på hennes hår. Se där, det går visst att vara avundsjuk i en tecknad figur. Nog för att Anastasia har funnits, men inte såg hon ut just så, tecknad, och oreell.

Jaja, nu ska jag koncentrera mig på filmen, som en belöning efter att ha tillägnat så många kvällar till fysik och TF. Så....

Bye!



Som mitt hjärta slår, svårt att vara modig, ingen tid att bli beredd
Alla säger att, livet det ska levas, ingen sa att man blir rädd
och ingen va som händer sen
på min resa
hem igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela