Skrev Kate Chopin om MITT liv redan 1899?
Oj, en bra text till som vi har fått läsa till litteraturen. Den här gången var det "The Awakening" av Kate Chopin. Den var förvånansvärt bra och lättläst. Det jag föll för var nog att det känns som att hon skrev om hur jag känner mig just nu. Hon skriver om där jag är i mitt liv och hela mitt inre. Det är galet hur väl jag kände igen mig! Jag vet ju inte var jag befinner mig i mitt liv, vad jag vill göra eller något. Jag söker mig bort, jag söker mig tillbaka, jag vill ha förändring. Jag är på väg, jag känner att jag är på väg! Snart har jag hittat mig själv igen! Inte där än, men det kommer. Vad jag vet idag är att jag vill jobba med hälsa, därför hoppas jag med hjärta, själv och hela mig att jag kommer in den utbildningen jag har sökt till. Dock vill jag börja jobba nu! NU! Komma igång med mitt liv och få vara med i de vuxnas värld. Jag vill inte studera mer, men jag kan mycket väl tänka mig två år på denna utbildning som verkar oerhört rolig! Framför allt eftersom det är med det jag vill jobba, och utan den är det svårt att göra det.
Huvudkaraktären i berättelsen är lite likadan. Hon lever visserligen under en tid då hon är hemmafru, men hon vill ha förändring och få ett eget liv. Därför börjar hon gå emot sin man (jag som ogift singel har ingen att gå emot) och göra precis det hon vill och struntar i det hon inte vill göra (där är det mer likt mig däremot). I sin jakt på sig själv bestämmer hon sig för att flytta, vilket jag också har varit inne på. Istället för att flytta helt än (även om jag håller ögonen öppna) har jag ju möblerat om och det blev mycket bra och trivsamt. Ska jag flytta vill jag ha något mindre, vilket var det samma som hon kände. Hon ville ha det som var hennes och inte hennes mans, och jag vill ha något som jag inte har varit uppväxt med. Kvinnan i "The Awakening" är splittrad inombords, hon vet vad hon klarar och vill nå den känslan ofta och mycket, och låter inget stoppa henne. Den splittrande känslan ligger dock i männen i hennes liv. Förutom sin man är hon förälskad i en annan och låter en annan vara nära. Jag har inte samma beslutsamhet, men känslan av att vilja uppnå mer finns även hos mig. Männen i mitt liv finns inte på samma sätt som hos henne. Några sådana finns inte alls faktiskt, men på något sätt känner jag ändå igen mig.
Oj, vad jag möljer på... Känslan av innekännelse var så stark bara att jag var tvungen att dela med mig! Varför kunde inte inlämningen vara om det istället? Då hade jag ju så gott som varit färdig med den nu. Men men, jag får fortsätta med mina studier nu. Bita ihop det sista och sedan njuta av en skön sommar (snart åker jag till Åhus!!)!
Innan jag går vill jag bara tipsa om en bra låt också:
