Besviken över att kunna röra mig??
Det var nästan med besvikelse som jag klev upp ur sängen imorse. Lite öm här, lite stel där, lite trött i den muskeln där. Jag trodde att jag hade värre att vänta mig. Speciellt eftersom jag inte stretchade bra efter boxpasset igår. Dock ska man inte ropa hej förrän man är över ån. Ibland har värken kommit dag två. Än så länge har endast dag ett börjat. Kanske att jag får ångra min besvikelse imorgon?
Än en gång har jag läst igenom den powerpoint som den förra studenten gjorde efter sin praktik i Sydafrika. Det är galet vad jag längtar dit! Ett tag hade jag kalla fötter. Det var ett kort tag. Otåligt har viss planering redan påbörjats. Vilken väska ska jag ha? Vilken typ av kläder? Ska jag ta med datorn eller ej? Hur kommer det att bli med all litteratur jag behöver ta med mig? När ska jag skriva uppsatsen och rapporten för att samtidigt kunna uppleva landet och få tid till mina två veckors resa med min bror? Mycket är det som snurrar i huvudet. Mycket onödigt. Inget av detta behöver jag oroa mig för NU. Knappt att jag behöver oroa mig för det SEN. Allt kommer att lösa sig. Men oj, vad jag är taggad!