Min lilla röda
Hur det är möjligt vet jag inte. Inte en aning om varför det är så, men något som kan ge mig varma vårkänslor är min lilla röda bil. Ibland när jag står bredvid den och ska kliva in mår jag bara bra och känner våren runt omkring mig. Eftersom jag cyklar mycket på vår och sommar blir denna association ännu mer intressant!
Rött, smått och sommar. Det får representera bilen som jag inte har någon bild på.
I några dagar har jag fått låna pappas jeep. Den är oerhört skön att köra! Den lyder minsta lilla rörelse, både på ratt och gas. Fint glider vi fram. Tryggt rör vi oss i hastigheter som skulle få min bil att skaka. Trots detta är det ändå en lättnad att få kliva in i min egen bil med ett högt dragläge, en kärvande handbroms, trög ratt och stakande växellåda. Det finns ingen radio, ingen AC, den låter mycket och är opålitligt. Trots det är det som sagt skönt att få den tillbaka. Den är min och den är hemma.
Jag är inte särskilt materiell (säkerligen mer än jag vill tro dock) och fäster mig sällan vid saker längre. Ändå är det idag med kärlek som jag skriver om min lilla röda Polo. Det är tippen nästa, men just nu... är den inte så dum trots allt.
