UnitedTears

The Circle of Life

Mina sista timmar i Kapstaden

Publicerad 2014-07-29 14:18:00 i Allmänt, Volontärresa - Sydafrika,

Att behöva lämna igår var en av de värsta sakerna jag har varit med om. Vi sa hejdå till alla vid frukost, i fall vi inte skulle ses vid lunch. Vi som skulle resa hem kände för att äta ute så vi såg till att gå innan de andra kom hem. Vi hasr alla att säga hejdå. Det var jättemysigt att få spendera tid ihop, Thuva, Kristin, Shanyn, Josh och jag. Vi åt på Cocoa Cha Chi och vandrade omkring i Obs, tillräckligt länge för att de andra skulle åka tillbaka till projekten.
 
De sista timmarna var jobbiga. Rastlös och ivrig att komma iväg. Lika bra att ha det gjort... Dra av plåstret fort. Vi var dock tvungna att vänta på en bil vilket innebär att alla hann komma hem. En massa varma, stora kramar igen. Folk som jag knappt har pratat med kramade mig hårt, Francesco kom fram tre gånger, personer som jag inte trodde tyckte om mig var varma. Det var hjärtskärande...
 
Sen kom jag fram till Kristin... Då öppnade sig tårkanalerna. Jag som inte gråter framför andra. Det gick inte att hejda. Tess kramade mig igen, Kristin igen, men sen var jag tvungen att komma ut. Thulani såg mig, log medlidande och gav mig en kram, Carla likaså. Det hela är suddigt men samtidigt klart.
 
Även om jag har haft hemlängtan och det ska bli jätteskönt att träffa familj och vänner igen har jag ALDRIG hatat att komma hem så mycket som nu. Det svenska landskapet som brukar vara så lugnande och uppmuntrande kändes bara fel.
 
I tre veckor har jag levt nära inpå så många underbara människor. I tre veckor har jag levt med det afrikanska landskapet. I tre veckor har jag levt ett annat liv. I välkomstbrevet från African Impact skrev de om post-travel depression. Innan igår trodde jag inte att resan hade påverkat mig till denna grad, inte heller att jag skulle bli så här ledsen. I was wrong, very wrong.
 
Inom några timmar är jag hemma-hemma i alla fall. Då kommer det nog att kännas mycket bättre! Jag ska försöka fixa bilder ikväll att visa och sen sova. Två dygn utan särskilt mycket sömn gör en ju inte stark direkt.

Last sleep in Cape Town

Publicerad 2014-07-28 00:34:00 i Allmänt, Volontärresa - Sydafrika,

Läggsdags, för sista gången i Kapstaden (för den här gången). My last sleep before I go home. Det ska bli jätteskönt men samtidigt är det så otroligt ledsamt. Jag är ju som jag är och föredrar att inte känna för mycket. Därför stänger jag av de jobbiga känslorna, men ibland sipprar de igenom. Jag kommer verkligen att sakna livet här, alla människor som jag har mött och alla upplevelser. Vänner för livet, på många sätt. Det är helt otroligt. Som Michelle sa häromdagen: "it's like you've only been for like five minutes. But at the same time it's like you've been here for such a long time." Jag kom precis, men har varit här i en evighet.

Vi lyckades få till en riktigt bra sista dag dock! Jag, Emilie, Guila och Stuart gick upp tidigt för att vandra uppför Table Mountain och sen repellera ned. Efter mycket regn och med en väldigt molnig dag var det mycket vatten längs vägen. Det var aldrig halt, men oron fanns för att halka. Det gick dock jättebra! Vi tog den snabbaste vägen vilket innebär MYCKET klättrande bland stenar. Jag kommer troligen inte kunna gå imorgon.

Tyvärr gjorde dimman att vi inte kunde se utsikten, men det var en riktigt härlig vandring ändå. Stundvis var jag uppriktigt orolig över mina luftrör och lungor - hostan var inte bra - fast även om jag fortfarande hostar kopiöst är det hanterbart. 

Vi nådde toppen, blöta och trötta. Vi gick till caféet eftersom vi hade över en timme innan repelleringen. När vi kom dit frågade jag var det låg men fick veta att det blev inställt. Givetvis blev vi jättebesvikna! Det var det enda adrenalinfyllda jag skulle göra. I guess it was not meant to happen right now.

Vi värmde oss på caféet och försökte komma på vad vi skulle göra med resten av dagen. Vi bestämde oss för en promenad till - Gardens, ca 1,5 h. Vi tog the cable car ner och började gå, Vi kom självklart på avvägar och efter en stund bestämde vi att vi ändrar mål. Camps Bay igen! Det var en jättehärlig promenad längs berg och vacker grönska. Uppfriskande och ljuvligt. Promenaden tog sin tid men vi njöt,

Väl i Camps Bay gick vi till samma restaurang dit jag och Emilie hade varit med andra tjejer första fredagen vi var här. Lyxigt, gott! Därefter gick vi till stranden. Jag klättrade på klipporna, tittade och lyssnade på vågarna och var i himmelriket. Vädret var fint och äntligen fick jag en stund för mig själv. Det var helt fantatiskt! Jag visste inte att jag hade saknat det så mycket. Vi stannade på stranden och vilade i säkert 1-2 h innan vi tog taxin tillbaka till Obs.

Dusch - kall - och sedan packa väskan... Organisera, planera. Det kändes konstigt. 

God, egenlagad middag på fralla, bönor och grönsaker tillsammans med en film och pratstund med Laura. Lagom till att de andra startade V för Vendetta följde jag med Emilie, Stuart, Laura och Giula till Cocoa Cho Chi (???). Lite vårrullar (Mari-Lous är miljarder gånger bättre och t om mina slog dem med hästlängder). De andra ville ha dessert men jag tog en choklad-kladdkaka-brownie-thingy to go som jag och Kristin kunde dela på.

Checka in. På väg från Kapstaden till London får jag faktiskt sällskap! Shanyn och Josh är på samma flyg! Vi fixade incheckingen och på väg tillbaka till Lion's House mötte vi Riri, Kristin, Thuva. Kristin och Thuva skulle ta en drink, Josh ville haka på, de frågade om jag ville med. Visst, why not! Några timmar på krogen med underbart sällskap och god cider. Det var välbehövligt.

Med andra ord, en underbar dag på många sätt! Jag kommer verkligen att sakna detta, men alla fantastiska minnen och förnimmelser som jag alltid kommer att bära med mig ger mig värme och energi. This is love.

Sista dagarna är här

Publicerad 2014-07-26 02:35:10 i Allmänt, Volontärresa - Sydafrika,

Tårarna var inte långt borta när jag läste breven som barnen på GAPA gav mig. De sjöng och dansade för oss och gav oss därför det bästa av avsked.

Den absolut sista dagen på projektt var fredag förmiddag. Då var jag på Luntu. Det var ganska skönt för jag har inte skapat en emotionell relation dit vilket gjorde det lätt att lämna.

Mot mitt bättre vetande hängde jag på när de flesta drog till nattklubben ikväll. Förfesterna suger, sen fick vi vänta nästan en timme extra på taxin (de två första blev fulla), och väl där var folk fulla och dj:n sög riktigt hårt. Lyckligtvis hade jag folk som ville hem tidigt också. Nu ska kan jag få mig i alla fall fem timmars sömn innan det är dags att gå upp för att åka på wine tour med Emilie, Sara och Charlotte. Det kommer att bli superspännande!!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela