UnitedTears

När läget inte är bättre får en försöka göra det bästa av situationen ändå. En känsla av "mår-inte-helt-hundra" har hängt över mig hela veckan. Huvudvärk, extrem trötthet, yrsel... Igår fick det vara nog och jag åkte hem från jobbet.

 

Det är nu NIO dagar kvar tills jag åker! Det börjar bli dags för den emotionella förberedelsen. Jag har länge velat se dokumentären Mandela och när jag ändå låg hemma passade jag på att göra det. Det kändes bättre än att glo på t ex Gilmore Girls - som jag älskar men som inte är så intellektuellt stimulerande. Speciellt inte när det ses för tredje gången. Dokumentären var mycket bra och intressant! Mycket visste jag och kände igen från när jag såg en film om honom men en sådan historia tåls att upprepas.

 

Tåls att upprepas. Javisst, därför lyssnar jag på hans självbiografi nu också. Jag vill lära mig så mycket som möjligt. Dels för eget intresse, dels för att det känns viktigt när jag ska besöka hans land och då under tiden då Mandela-dagen kommer att infalla.

 

 

Jag går även i valet och kvalet om jag ska köpa ett par andra böcker som organisationen rekommenderade. En är om aids i Africa, den andra om livet i kåkstäder. Det känns viktigt... men frågan är om jag hinner få dem innan och hinner läsa dem. Äsch, jag har en resa på 24 timmar framför mig. Klart att jag hinner läsa dem!

 

Resfebern börja kicka in nu. Jag har varit i mina föräldrars lägenhet tre av fem nätter. De är inte ens hemma! Vilket på ett sätt är skönt och varför jag är här. Det är skönt att vara nära stan för en gångs skull. Jag saknar dock hundarna något enormt! Speciellt eftersom jag inte vet om jag hinner träffa dem innan jag åker... Min familj kommer jag också att sakna, men där är det ett annat emotionellt band som gör att det är lättare att stänga av och bortse ifrån nu. Det kommer kännas mer än väl när jag faktiskt är borta.

 

Tre veckor... Tre veckor ska jag få befinna mig i mitt drömland och arbeta med en uppgift som jag också har drömt om sen barnsben. Om nio dagar är jag på väg. Då är jag äntligen på väg. Min dröm är på väg att besannas. Det är otroligt, ofattbart! Oh my! 

 

(från Björnbröder, Phil Collins)