UnitedTears

The Circle of Life

En solskenssaga

Publicerad 2014-03-30 16:26:04 i Allmänt,

På dagens solskenspromenad möttes jag först av en lång rad av tussilago längs vägkanten. Dessa gula, vackra växter följde mig på promenaden och lyste upp tillvaron.


Blicken höjdes och jag såg en koltrast, svart med sin tydligt orangea näbb. En av favoriterna bland fåglar.

Jag kom till mitt Long och fick se ett par vackra tranor, ett klart vårtecken som lyfter andan.



Några hundra meter från dem stod ett rådjur ensamt och åt, och hästarna i sina hagar. 


Även en blåskimrande skalbagge stötte jag på. 

Promenaden fortsatte uppåt och så småningom inåt. Jag satte mig en stund på en sten, med solens strålar i ansiktet och lyssnade. Lyssnade på skogens ljud, fåglarnas kvitter, vindens sus. Jag kände på den torra, kittlande mossan och hörde min egen andning och hur leder och muskler i kroppen rörde sig.

Med lugnet i bröstet fortsatte turen ytterligare lite uppåt. Det prasslade i skogen, vattnet porlade i bäckarna och en vacker hackspett med vitt och rött bröst hackade förnöjt i ett träd. Doften av de nyhuggna trädens sav nådde mig och jag njöt. Hemvägen var minst lika behaglig, om än något brännande i benen. En humla-mumla gav då den där lilla extra, sista energin.


I allt det är dessa lusta kråkor icke att förglömma. De finns överallt, kraxande och pickande och även det har sin charm.

Det finns något poetiskt med att gå nära naturen. Öppna sinnena och det känns att det är härifrån människan kommer och hör hemma.


Det händer kusliga saker längs vägen

Publicerad 2014-03-26 21:13:48 i Allmänt,

Om det är något som skrämmer mig är det älgar! De är gigantiska, robusta, relativt snabba, kan vara aggressiva och har stora horn. Skadan kan bli stor om en skrämmer upp en hona med unge/ar eller krockar med en. De kan vara flera hundra meter bort men ser jag älgar ökar pulsen genast. Jag vill bort och att dem ska bort! Ur mitt synfält det vill säga.

På vägen hem ikväll stöter jag givetvis på en! På det kusligaste av sätten också. Det är mörkt på min skogsväg. Jag ser stolpen långt fram som alltid lurar mig att det är ett djur. Jag ser även den flyttbara skylten som signalerar att där finns en grop att undvika. Jag tittar på skylten och i ögonvrån ser jag ett till blänkande, som rör sig. Så försvinner skylten och silhuetten av något högt, stort med blänkande öga träder fram. Sakta tar den sig över vägen. Främst ser jag att ögat förflyttar sig. Kroppen är mer otydlig. Nog var det en älg alltid! Vad annars? Häromkring har vi inga andra varelser som kan passa in.

Jag sänker farten och rullar långsamt förbi stället där älgen gick över vägen. Givetvis var det bland nedhuggen skog där grenar sticker upp här och var för att sedan bli tät dunge. Kusligt bara det! Lyckligtvis slapp jag se den igen och ingen annan följde. Med högre puls än innan körde jag försiktigt vidare resten av vägen hem.

För att avsluta den slitsamma dag med både mycket på jobbet, synundersökning och ett fysiskt jobbigt, men psykiskt lättande, spinningpass sitter jag nu med roligare och mer uppmuntrande saker än skrämmande älgar. 


Pingvinpopcorn med örtsalt, målandes min nya favorit - Olaf från Frozen - till musiken från just Frozen. Det känns lite bättre faktiskt. Dessutom har jag sovmorgon imorgon så jag får sitta uppe länge och måla om jag vill!


Can I say something crazy?

Publicerad 2014-03-23 10:22:00 i Allmänt,

Den bästa helgen på länge? Jajjemen, det har det verkligen varit! Den började med att mamma följde med mig ut till Landet i fredags. Med lite rött och bra musik satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Kvalitetstid på hög nivå. 
 
Igår åkte vi in till stan tidigt för att jag skulle klippa mig. Med fräscha toppar mötte jag upp mamma på stan igen. Då fick jag ett par nya, jättefina vårskor, jag tittade ut nya bågar och sen tog vi en latte på Sandy's.
 
Hemma hos föräldrarna tittade jag lite mer på utbildningar. Jag är sugen på att börja i höst men kan inte välja stad... Anyhow, jag tittade lite och sen fick jag sällskap på en löprunda. Han på cykel, jag springandes. Riktigt trevligt, underbart skön tur! Det gick lätt trots motvind och att jag andades fel.
 
Hockey på olika håll följdes av att mina vänner och jag sågs hos Lasse för film och något att dricka. Vid filmförslagen dök Frozen upp och var då given! Jag var lyrisk eftersom bara jag hade sett den. Lika lycklig och nöjd som förra gången såg vi filmen, skrattade och njöt! Lasse hade gjort i ordning riktigt goda Mojitos som vi hade till filmen. Liksom förra gången är jag helt förundrad över sångarna i filmen. Musiken går in i hjärtat! Animeringen är fantastisk och rörelserna så fina. Dessutom rör den många klassiska teman med nya twister.
 
 
Min nya favoritlåt. Jag älskar scenen och den befriande känslan som de lyckas förmedla.
 
 
Den här låten är också himla mysig. Den bjöd på många skratt tidigt. "Klick-klock-klick-klock".
 
 
 "Can I say something crazy?"
 
 
Och här har vi filmens hjälte! OLAF!
 
Filmkvällen slutade dock med poker, mer dricka under timmarnas gång och mycket prat och skratt. Det var en lycklig tjej som kom hem tjugo i tre inatt!
 
 
Varför inte få sig ett gott skratt till denne snubbe. Impressive indeed!
 
Lika lätt i sinnet idag, och utan minsta känning av gårdagens alkohol vaknade jag tidigt och hamnade framför tv:n med vovvarna. På tv:n? FROZEN!
 


Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela