Det händer kusliga saker längs vägen
Om det är något som skrämmer mig är det älgar! De är gigantiska, robusta, relativt snabba, kan vara aggressiva och har stora horn. Skadan kan bli stor om en skrämmer upp en hona med unge/ar eller krockar med en. De kan vara flera hundra meter bort men ser jag älgar ökar pulsen genast. Jag vill bort och att dem ska bort! Ur mitt synfält det vill säga.
På vägen hem ikväll stöter jag givetvis på en! På det kusligaste av sätten också. Det är mörkt på min skogsväg. Jag ser stolpen långt fram som alltid lurar mig att det är ett djur. Jag ser även den flyttbara skylten som signalerar att där finns en grop att undvika. Jag tittar på skylten och i ögonvrån ser jag ett till blänkande, som rör sig. Så försvinner skylten och silhuetten av något högt, stort med blänkande öga träder fram. Sakta tar den sig över vägen. Främst ser jag att ögat förflyttar sig. Kroppen är mer otydlig. Nog var det en älg alltid! Vad annars? Häromkring har vi inga andra varelser som kan passa in.
Jag sänker farten och rullar långsamt förbi stället där älgen gick över vägen. Givetvis var det bland nedhuggen skog där grenar sticker upp här och var för att sedan bli tät dunge. Kusligt bara det! Lyckligtvis slapp jag se den igen och ingen annan följde. Med högre puls än innan körde jag försiktigt vidare resten av vägen hem.
För att avsluta den slitsamma dag med både mycket på jobbet, synundersökning och ett fysiskt jobbigt, men psykiskt lättande, spinningpass sitter jag nu med roligare och mer uppmuntrande saker än skrämmande älgar.
Pingvinpopcorn med örtsalt, målandes min nya favorit - Olaf från Frozen - till musiken från just Frozen. Det känns lite bättre faktiskt. Dessutom har jag sovmorgon imorgon så jag får sitta uppe länge och måla om jag vill!
