UnitedTears

Jag måste säga att jag älskar min klass! Imorgon och på tisdag har vi tenta. Igår och idag har många av oss befunnit oss på universitetet för att plugga ihop. Igår fick vi slå ihop flera bord för att alla skulle få plats. Diskutera frågor, lösa uppgifter och dra slutsatser är vi nu experter på. Vi kommer att klara tentorna bra! Det blir verkligen manifesta och latenta funktioner av det. Institutionen studiegrupp har det gemensamma målet att lära sig det vi ska kunna inför tentan. Den manifesta funktionen blir att studera. Samtidigt får vi en underbar latent funktion när vi skapar en gemenskap och lär känna varandra i klassen.

 

Idag var vi något färre som satt, och mer utspritt men grejen i sig är värdefull. Jag har lärt mig oerhört mycket genom det här. Mer än jag har gjort tidigare känns det som. Att få miljöombytet är också guld värt.

 

Förutom att vi har suttit tillsammans och gått igenom övningar och gamla tentor, vi diskuterar även i vår Facebook-grupp. Inlägg på inlägg, kommentar på kommentar och slutligen spårar det när vi känner att vi antingen fått svar på frågan eller inte orkar mer. Det är faktiskt helt underbart!

 

Igår satt jag inte lika länge som de andra dock. Strax efter två lämnade jag dem. Då behövde jag ett avbrott, frisk luft och rensa hjärnan. Jag tog cykeln till skogen och tog en liten vandringstur på 1,5 timme. Med lite andningstekniker fick jag vara medvetet närvarande, se de vackra höstfärgerna och känna dofterna av naturen. När jag kom hem var jag avslappnad och lycklig.

 

Idag var studiemotivationen sämre. Till stor del pga att det känns som att mycket kunskap sitter nu. Jag orkar inte nöta mer. Även idag behövde jag få utlopp för studier och känslor så än en gång tog jag cykeln till skogen. Där sprang jag. Sprang i den något snåriga terrängen längs leden de har märkt ut. Sprang och sprang och adrenalinet pumpade, endorfinerna flödade och nu när jag är hemma igen mår jag så bra. Hade detta varit ett tävlingslopp hade jag vunnit utan tvekan!