Valborg i Uppsala
Valborg! I Uppsala? Inte en chans, jag flyr stan! Eller vänta, jag råkade visst delta på både Skvalborg, Kvalborg och Valborg... Inte all in någon av dagarna, men jag var där i alla fall. Trots min stundvis folkfobi var det underbart! Den stämningen som Uppsala har bubblat av är helt otrolig. Hela ekonomikumparken var full av människor. När vi kom dit strax efter 11 fanns det knappt sittplatser. Musiken spelade, vi hade vår maskot med oss, det fanns matstånd här och var, och ja, en allmänt skön stämning!
Javisst ja! Nu är det även offentligt att jag är den enda huvudkandidaten till posten som chefredaktör till vår föreningstidning. Det innebär att jag med 95% sannolikhet får den. Därmed kommer jag snart att vara en del av Dynamicus styrelse och få ansvara för att ta fram tidningen! Wiiihooo! Oerhört roligt och fruktansvärt nervöst. Vilket ansvar, vilken ära, vilket nöje.
Klockan 11.30 ungefär.
Forsränning på morgonen kunde jag inte riktigt se eftersom det var alldeles för mycket folk. På tillbakavägen kunde jag se hur några flottar såg ut, men dessvärre inte huruvida de överlevde "vattenfallen" eller ej. Därför begav vi oss till eko-parken istället för där väntade alla våra PA:are!
Vädret var helt underbart trots alla osäkra prognoser. Till skillnad från igår när vi satt ute på ÖG i regnet, gick det verkligen att slappna av och bara ha roligt. Dansa till musiken, prata med folk och må gott. Med tanke på hur trångt det var inne i parken fann jag några vänner strax utanför folkmassorna. Egen dj, soffor, stolar och bord. En lyxhörna med andra ord. Där höll vi oss så gott som hela dagen! Att dricka alkohol mitt på dagen kändes skumt. När första cidern var slut och klockan visade ca 12.30 (vilket på Valborg är riiiiktigt sent ändå) blev det förvirrat. Det är ändå något som jag älskar med Uppsala. Vanliga regler och normas suddas ut på högtider som dessa. Det handlar om att ha så roligt som möjligt!
Och roligt har jag haft! Jag har njutit av atmosfären! När mina kompisar skulle till en båt för att festa kände jag dock att jag var oerhört trött. Huvudvärken pulserade igen och det kändes vettigast att åka hem och ladda batterierna. 18 var jag hemma och höll på att somna, trots kaffe och socker. Än är jag vaken, men det är knappt. Alltså är det sängen snarare än fester som väntar härnäst. Fast det gör mig ingenting för det känns inte som att jag har missat något. Allt jag velat göra har jag gjort, och det i sällskap av härliga människor. Det blir en nöjd tjej som strax kryper i säng för en god natts sömn.
Javisst ja! Nu är det även offentligt att jag är den enda huvudkandidaten till posten som chefredaktör till vår föreningstidning. Det innebär att jag med 95% sannolikhet får den. Därmed kommer jag snart att vara en del av Dynamicus styrelse och få ansvara för att ta fram tidningen! Wiiihooo! Oerhört roligt och fruktansvärt nervöst. Vilket ansvar, vilken ära, vilket nöje.
