Med lite perspektiv ändras allt som ansågs viktigt.
Under min löprunda, som jag kom in från för en stund sedan, hade jag fullt sjå med att ta mig framåt och tänkte mycket på vad detta blogginlägg skulle innehålla. Det var det ena med det fjärde, men allt känns nu bara så banalt. Medan jag hämtade andan från turen fick jag veta att en vän till familjen har gått bort. En av de mest varma, godhjärtade, sprudlande glada och busiga människorna jag har stött på. Det är en stor förlust att personen är borta. Det är skönt att personen slipper må dåligt och vara sjuk längre, men förbaskat smärtsamt för dem som lämnas kvar.
