När tåget inte stannar och John Blund har åkt vilse
Tankarna snurrar som bara den. Sömnen är långt borta. Tåget rör sig i full fart, förbi perrongen utan att ens stanna. Det går inte att slappna av, stänga av. Jag är vaken tills dess att kroppen ger vika. Det känns som att jag knappt hinner jag sluta ögonen innan klockan ringer - dags att stiga upp. Dags att påbörja en ny dag. Dags att låta tankarna ånyo virvla.
Det är mycket på gång just nu. Nästa vecka har Dynamiquen uppstartsmöte för terminen och det är nervöst. Hur många kommer? Vilka vill vara med? Får vi en stor redaktion? Kan vi göra det jag hade önskat? Går det att få ihop en projektgrupp? Hur ska jag hålla mötet? Vad ska jag säga? Hur vill jag leda? Frågorna är många, men svaren får jag inte förrän på tisdag. Tisdag. Det känns som en evighet bort.
Sydafrika och Uganda ska planeras. När och hur tar jag mig från Uganda till Sydafrika? Hur gör jag med mina måltider? Varför svarar dom inte? Jag vill läsa böckerna jag har lånat! Ska jag resa med utgångspunkt i Värmland eller Uppsala? Vart ska jag åka när jag kommer hem? Vad ska jag packa med? Räcker ryggsäcken? Vad behöver jag inhandla inför resan? Ska jag ha mina vandringskängor eller är de för varma och klumpiga för Ugandas klimat? Två månader? Två månader! Vad har jag gett mig in på? Två månader! Vad underbart utmanande. Nyfikenhet, förväntan, ivrighet, präglar dessa tankar. Jag vill så gärna åka! Komma iväg, vara där! Det är så nära men ändå så långt borta. Det är mycket som ska planeras och förberedas.
Hösten... Hösten... Att plugga eller inte plugga, det är frågan! Ska jag ta studieuppehåll? Resa? Var ska jag resa? Vilka ska jag besöka? Vilken rutt ska jag ta? Hur länge? Ska jag resa hit? Dit? Men dit vill jag inte åka själv. Kan jag få med mig någon? Vad ska jag prioritera? Jag har alltid velat resa, upptäcka världen. Nu har jag chansen. Är jag redan igång med resandet kan jag likväl fortsätta. Eller hur? Tankarna snurrar med ultrarapid. Det är svårt att fokusera. Jag är redan i framtiden, glömmer nuet. Alla drömmer och planer så nära till hands. Vad tacksam jag är att vi läser en lugn kurs nu! Annars hade min stressnivå varit högre än högst och sömnen uteblivit ännu mer. En sak i taget. En sak i taget.
