UnitedTears

The Circle of Life

Är det verkligen maj?

Publicerad 2017-05-09 15:27:00 i Allmänt, Jag älskar att springa,

Om en tittar ut genom fönstret nu är det svårt att förstå att det snöade tidigare idag. När jag satt på föreläsningen var det endast ett vitt virrvarr utanför fönstret. Det är maj. 9:e maj för att vara exakt. Nog för att svenskt väder brukar vara oberäkneligt, men snö och kyla i maj? Brukar det verkligen vara så? Vinterjackan åker in och ut ur garderoben. Det går inte ens att störa sig på det för nu börjar det bli humoristiskt istället. Att tänka att jag sprang förra veckan, i tunna träningskläder, svettandes (svettas aldrig under tiden jag springer, bara efteråt) är helt galet eftersom jag igår, mindre än en vecka senare, behövde underställ, vantar och buff igen. Kallt väder och nederbörd innebär i alla fall mindre pollen och det är jag alltid tacksam för.

När vi ändå snuddade vid ämnet "springa" kan vi fortsätta där - som vanligt. Efter förra veckans långa tur har jag varit helt förstörd. Kroppen mådde förvänansvärt helt bra. Inga blåsor i hålfoten, inga ömma knän och inte ens höfterna var stela. Samma dag vaggade jag fram likt en pingvin, men det gick snabbt över. Däremot kände jag mig sjuk dagen efter och helt matt i flera dagar. Igår var första gången jag sprang sedan dess. För några veckor sedan var det London Marathon och en person som jag följer på Instagram sprang det. Hen skrev veckan efter om att hen fick personbästa på 5 km och att det tydligen är en grej att få personbästa i kortare lopp veckan efter ett maraton. Jag har helt klart märkt att det är när jag pressar mig som jag utvecklas. Lyckas jag ta mig lite längre eller lite snabbare fram blir efterföljande pass otroligt mycket bättre. Nu var det ju långt ifrån ett maraton som jag sprang förra veckan, men det var ändå långt över vad jag har presterat tidigare. När jag började springa igår och det gick lekande lätt och jag inte kunde tro på hastigheten som klockan visade bestämde jag mig för att testa att nå ett av mina mål.

 

Jag lyckades! Spyfärdig, men jag lyckades! Jag sprang 5,05 km på 30:01 min, vilket innebär att jag nådde 5 km under 30 min. En knappt nämnvärd marginal, men jag kom under halvtimmen. Jag var så ofattbart glad. Ett mål är avklarat!

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela