UnitedTears

Vårstädning

Publicerad 2018-03-31 11:03:19 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt,

Vi kom hem från Sydafrika och våren var här. Fortfarande kallt om nätterna, men solen strålar, vaknar tidigt och håller sig uppe ända till kvällen. Vår, vår, vår. I kombination med resan känner jag att det ger mig helt ny energi. Eftersom tentan var betydligt enklare än jag trodde, när jag väl kom igång, har jag kunnat koppla av och uträtta ärenden som jag velat, lagat mat, tränat och gjort saker som jag mår bra av och som ger mig energi att jobba med tentan. Det är fruktansvärt när stressen tar över och säger åt en att "du hinner inte göra det, du måste sitta här, du får inte ödsla värdefull tid" trots att förnuftet vet att om jag bara tar den där löprundan nu, eller går till gymmet, eller uträttar det där ärendet, kommer kroppen att ha fått energi och ett avbrott att orka jobba mer. Jag hoppas att våren påminner mig om detta nu när den sista, mest krävande etappen är på väg att börja.
 
För att återgå till vårens energi... När våren kommer, då hör vårstädningen till. Igår kväll kom jag på den förträffliga idéen att börja städa. Hela lägenheten dammtorkades noga. Inte bara de öppna ytorna, utan även bakom böckerna, under böckerna, vid lådor och i vissa skåp. Jag brukar använda en sprayflaska med ättika och vatten och en fiberdukstrasa men igår tog jag hinken med vatten och Grumme såpa samt en vanlig disktrasa och upplevde att det blev mycket renare och väldoftande den här gången. Det handlar om variationen givetvis, men det var uppfriskande. Jag hände ut mina mattor på balkongen och imorse svabbade och dammsögs golven och golvlister. Nu är det rent och fint i mitt hem. Precis som jag tycker om att ha det!

En dag och en livscykel (a la bergochdalbana)

Publicerad 2018-03-29 22:49:22 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt, Böcker,

(null)

När motivationen och inspirationen är som lägst, då sätter jag mig på golvet och pluggar. Det brukar alltid flöda bättre då. Idag på min yogamatta, med meditationskudden som pall. Ja, något var jag ju tvungen att göra för att få en någorlunda acceptabel hållning.

Plugga var det som var tanken med att sitta på golvet. Vad hände?

(null)

Jo, denna 26-åring bestämde sig för att spela Sims istället. På både dator och iPad... Vilken, studiedisciplin va? Trams åsido, jag fick faktiskt mycket gjort på pluggandet. Är nästan klar med den största delen och behöver mest finlira den. Imorgon ska jag skriva sista delen samt få med litteraturen. På lördag ska det skickas in! Sista tentan är då klar!

Så, den här dagen har varit innehållsrik och innehållit många åldrar! Jag var vuxen imorse. Då åkte jag till jobbet och jobbade några timmar. Dricka kaffe och vara social hann jag också med. Sedan var jag pensionär och gick till Ica mitt på dagen. Inte ett smart val... Det var köbildningar på att ta sig fram i gångarna. Ingen högertrafik här inte! Efter Ica kom jag hem och åt mellanmål a la tolvåring. Gjorde yoga som en 25-åring och sedan blev jag äntligen student och började plugga. Plugga, plugga, tolv år igen. Sims och plugg varvat. Sedan fast i Sims på två enheter igen (vad är det för fel med mig?). Dagen avslutas nu, i sängen, som en femåring, med en saga:

(null)

Hela livscykeln på en och samma dag, utan inbördes ordning. Jag sover nog gott inatt tror jag.

Kontrasterna gör mig mörkrädd

Publicerad 2018-03-28 09:16:24 i Allmänt,

Efter ett par veckors uppehåll är jag nu tillbaka här. Resan finns på min reseblogg, men kortfattat var den alldeles fantastiskt! Jag har verkligen inget som är värt att klaga på utan det var en händelserik, välplanderad, givande och rolig resa. Vi gick från sol och värme till en påbörjad vår i Sverige. När jag kom tillbaka till Uppsala från jobbet igår strax efter sex var det fortfarande ljust och började inte bli mörkare förrän jag nådde hem. Det är också underbart! Äntligen börjar mörka Sverige bli ljust igen.
 
Nu över till något annat. Som förvisso gör mig mörkrädd, men är inte direkt kopplad till ett fysiskt mörker. Igår morse när jag gick längs Stockholms gator för att ta mig till jobbet var det ett par småpojkar (12-13 år kanske) som sprang förbi mig. Stora, tunga kängor, ryggsäckar, steg som lät som elefanter och extremiteter som flög åt alla håll. De sprang över gatan (vid grönt ljus) och krockade nästan med folk, innan de stannade. De hade då hunnit ifatt en kamrat, som bakifrån sett skulle klassas som en tjej. Kontrasterna mellan pojkarna och den här flickan var enorma. Med sina prepubertala pinnar till ben gick hon i stövlar med klack som jag, kanske, skulle ha till fest, men inte röra mig i annars. Tajta jeans, en kort, modern vinterjacka och en handväska. Killarna, fortfarande barn, sprang ikapp sin jämnåriga tjejkompis, som redan betedde sig som en vuxen. Flickor må komma in i puberteten snabbare och därmed växa upp tidigare, men inte kan det väl vara biologiskt att skillnaden är så enorm? DET gör mig mörkrädd. Hur pojkar får vara pojkar men flickor ska vara kvinnor. Det är kanske inte uttalat, men det ligger i det undermedvetna, i subtila signaler i samhället och inte minst i media. Flickor som redan vid barnsben sexualiseras, flickor som borde få gå i lika bekväma kläder som pojkarna för att kunna leka med sina vänner. Det här är egentligen ingenting nytt, men när jag såg dessa tre barn gå tillsammans igår gick det inte att ta miste på skevheten i det. Och den skevheten är mörk, där går Sverige inte mot ljusare tider än.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela