UnitedTears

Lidingöloppet och min motivation

Publicerad 2017-09-25 21:38:16 i Allmänt,

Det fanns en anledning till attmina syskon var här i helgen. Det var inte för att träffa mig. Nej, min bro hade fått snilleidéen att springa Lidingöloppet. 30 km i terräng. Vi åkte med för att agera hejarklack och det var en upplevelse även för oss. Tre timmar sa swish! Vi följde honom till starten och satt sen där ett tag innan vi gick vidare. Vi gick in i skogen där det visade sig att vi precis (!) missade honom. Vi gick vidare men såg honom inte där heller. Efter en stunds väntande och tittande på storskärm gick vi mot målgången och hann precis (!) se honom vid vätskestationen innan han sprang mot sista milen. Vi stod i målgången efter det och den tiden gick fort. Det var helt fantastiskt att se alla kämpa sig över mållinjen. Jag är sjukt imponerad över alla som sprang. 30 km. Terräng. Person efter person som påstår att det är det värsta som de har gjort. Min bror som sa det samma, men ändå vill delta igen. Vilken tid han fick sen! Imponerad räcker nog inte! Jag blev allt sugen när jag stod där! Nästa år ska jag försöka jag med.



När lillebror skulle springa Lidingöloppet tändes alltså min egen inspiration och motivation igen. Jag sprang innan de dök upp i fredags och idag igen. Jag gör mitt allra bästa att bara jämföra min prestation med mig själv och idag är jag oerhört nöjd! Jag fick en bra snittid och det kändes lätt genom hela. Även uppför Carolinabacken! Det är bara att tacka och bocka för min brors tokigheter som inspirerar så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela