UnitedTears

Det är coolt när man ser tavlor som föreställer, kanske en person, och ser verkligen proffsig ut. Man ser att det är någon duktig som har målat den. Man blir helt förundrad över att någon ens kan måla  så. Det är helt okej när man antingen inte känner personen, eller ens vet vem det där. Tänk då. När man åker till en kompis tidigt på morgonen för att ta samma buss till stan, och går in för att kolla på denna personens inramade Chris Brown saker och ser bredvid byrån en tavla på Lil'Wayne. Man säger då:
- Vilken cool tavla! Det är någon hiphopartist va? (eftersom man själv inte är så insatt i alla hiphop och r'n'b artister)
Kompisen svarar då, från badrummet intill:
- Tack. Men jag är inte klar än.
Då tänker man, "vadå klar än?" Sen inser man:
- Inte har du väl målat den själv?! och gapar stort.
- Jo, blir svaret.
Vad kan man säga? Sara är grymt duktig på att måla, och jag vill lova att jag är rätt ordentligt svartsjuk på att hon kan måla så! Visst, det handlar nog mycket om att öva. Men still. Jag var tvungen att gå fram och kolla på tavlan igen, och förundras lite mer.

Om man tänker efter är det mycket svårare att hantera när en kompis har en talang. Jag måste säga att jag är avundsjuk på de av mina kompisar som är så duktiga på att måla, på att spela musik, på att sjunga osv. Trots det så är jag självklart inte elak eller så. Men man känner sig extra avundsjuk på det när det är någon i ens närhet det gäller. Som tur är kan jag faktiskt hantera min avundsjuka, så även om jag känner den så gläds jag ju inte mindre åt att någon annan har fått turen att få talangen jag själv vill ha, men tyvärr kanske inte har. Istället tänker jag på det jag faktiskt är bra på. Det enda som jag är riktigt bra på, det är att läsa, och språk (svenska, engelska). Mycket annat duger jag bara på, men, det duger det med, eftersom att läsa är mitt absolut största intresse. Det finns inget bättre än att sätta sig med en bra bok och bara slappna av och verkligen sjunka in i böckernas värld. Så, jag har gåvan att tycka om att läsa, och jag tycker synd om dem som inte gör det. Det är verkligen något som jag inte skulle vilja byta ut för nått i världen.
 Men, nu ska jag måla lite. Måste ju öva så jag blir lika bra som Sara (not likely, men kan ju försöka). Så...

Bye!