Citat från Fjärilen i Glaskupan
"Jag läser själv noggrant igenom varje brev. Vissa har djup och tyngd. De talar till mig om livets mening, själens överhöghet, varje varelses mysterium och, genom att utanverken kullkastats på något märkligt vis, är det de som jag hade de ytligaste relationerna till som går närmast inpå dessa fundamentala frågor. Deras lättsinnighet dolde deras tankedjup. Var jag blind och döv, eller måste det nödvändigtvis till en olycka för att kasta ljus över och lysa upp en människa i hennes rätta dager?
Andra brev skildrar i all sin enkelhet de vardagliga händelser som understryker tidens flykt. Det är rosor man plockat i skymningen, håglösheten en regnig söndag, ett barn som gråter innan det somnar. Dessa naturtroget återgivna smakprov av livet, dessa fläktar av lycka berör mig mer än någonting annat. Det spelar ingen roll om de är tre rader eller åtta sidor långa, om de kommer från fjärran Levanten eller från Levallois-Perret, jag skyddar alla dessa brev som en skatt. En dag tänker jag klistra ihop dem och göra ett kilometerlångt ordensband som ska få fladdra för vinden som ett baner till vänskapens ära.
Då kommer gamarna att skingras."
(s.89-90)
Fjärilen i Glaskupan av Jean-Dominique Bauby
Det som berörde mig mest i den textbiten var dessa rader:
"Det spelar ingen roll om de är tre rader eller åtta sidor långa, om de kommer från fjärran Levanten eller från Levallois-Perret, jag skyddar alla dessa brev som en skatt. En dag tänker jag klistra ihop dem och göra ett kilometerlångt ordensband som ska få fladdra för vinden som ett baner till vänskapens ära.
Då kommer gamarna att skingras."
Andra brev skildrar i all sin enkelhet de vardagliga händelser som understryker tidens flykt. Det är rosor man plockat i skymningen, håglösheten en regnig söndag, ett barn som gråter innan det somnar. Dessa naturtroget återgivna smakprov av livet, dessa fläktar av lycka berör mig mer än någonting annat. Det spelar ingen roll om de är tre rader eller åtta sidor långa, om de kommer från fjärran Levanten eller från Levallois-Perret, jag skyddar alla dessa brev som en skatt. En dag tänker jag klistra ihop dem och göra ett kilometerlångt ordensband som ska få fladdra för vinden som ett baner till vänskapens ära.
Då kommer gamarna att skingras."
(s.89-90)
Fjärilen i Glaskupan av Jean-Dominique Bauby
Det som berörde mig mest i den textbiten var dessa rader:
"Det spelar ingen roll om de är tre rader eller åtta sidor långa, om de kommer från fjärran Levanten eller från Levallois-Perret, jag skyddar alla dessa brev som en skatt. En dag tänker jag klistra ihop dem och göra ett kilometerlångt ordensband som ska få fladdra för vinden som ett baner till vänskapens ära.
Då kommer gamarna att skingras."
