Språkets framtid osäker?
När jag var mindre läste jag mycket. En hel mängd med böcker. En riktig bokmal. Jag älskade språk, formuleringar, ord. Det gör jag än. Jag ser fortfarande en bra bok som helig. Sedan jag tog studenten har jag dock läst mindre och mindre. Det har varit så pass mycket läsning i skolan att det har tagit överhanden. Visserligen var det en hel del bra skönlitteratur i engelskan, men jag slutade ändå läsa för att JAG ville. Stundvis får jag ett enormt sug efter en viss bok eller att bara få läsa. Det är dock sällan det håller i sig avsevärt länge. Det är tråkigt. Det har varit mitt största intresse sedan jag kunde hålla i en bok (vilket mamma ofta berättar om). Förutom att jag inte längre får dyka in i mina skönlitterära världar, uppleva en annan tid, ett annat liv, märker jag även hur mitt språk har förändrats. I alla år har jag varit ganska konservativ när det gäller språk. Aldrig har jag varit mycket för slang, dialekt och när talspråk hamnar i skrift. Nej, korrekt ska det vara. Lite utveckling och vackert. Efter att inte ha skrivit lika mycket själv och framför allt läst mindre tappar jag mycket av det akademiska språket och det fina sättet att skriva på. Även talspråket har förändrats till mer dialekt och ett slarvigare användande. Det är så att jag blir ledsen på mig själv samtidigt som jag är glad att jag är öppen nog för förändringen. Det tar emot, det ska jag ärligt säga. Det finns en viss rädsla vad framtiden har att komma med gällande språket. Vissa nya ord är fruktansvärda. Många formuleringar är hemska och ungarna idag kan inte skriva en grammatiskt korrekt mening. Det skrämmer!
Jag har en kompis här i Uppsala som skriver mycket vackert. Han läser mycket och särskilt gammal litteratur vilket också märks i hans språkbruk. En vanlig konversation kan bli oerhört poetisk och jag inspirerades alltid när jag pratade med honom. Ofta önskade jag att jag kunde använda språket lika fint, göra det till en del av mig. Dessvärre är jag inte så pass gammalmodig i mitt språk utan har en lite "rockigare" stil (som en annan vän sa till mig eftersom jag går min egen väg och bryr mig ytterst lite om andras åsikter om mig). När jag skriver för mig själv som här kan jag nästan använda orden som jag vill. På rätt humör kan det bli bra. Andra dagar tänker jag enbart i ord som "chilla", "oskönt", "oklart", förkortar meningar, kastar om orden och gör det allmänt rörigt. Inte undra på att jag ibland vrickar tungan!
Nåväl, efter en lång tid av trötthet har det lätt till en lättare stress som har gjort det ännu svårare att sova. Den där onda cirkeln, spiralen, eller vad en vill kalla det. Ikväll ska jag gå till sängs tidigt och bestämt sova gott! Hela natten! Sedan är jag redo för veckan och den nya delkursen som jag med entusiasm vill sätta tänderna i.
Godnatt kära vänner!
