UnitedTears

Long time no see! När jag åker hemåt brukar jag tappa rutinen med att skriva. Veckan har gått otroligt fort! Speciellt eftersom jag var hemma måndag och tisdag vilket gjorde att onsdag egentligen kändes som måndag. Tanken på att gasque var två dagar bort kändes då helt overkligt och stressande. Hur kan det vara fredag om två dagar när det är måndag idag? Inte trodde jag att jag skulle hinna bli redo för den, men fel hade jag. Fredag kom. Inleddes med ett bra träningspass följt av en mindre bra föreläsning. Den lämnade jag faktiskt och fick istället mer tid att förbereda mig. Det gjorde att fredagskänslan verkligen infann sig. Det var roligt att göra sig i ordning, klä upp sig, tagga. Det var den bästa gasquen som jag har varit på! Mina två bordkamrater var fantastiska och gav mig så mycket energi! Underhållningen var otrolig! Många bra tal, spex och sånger. Jag kände mig lycklig. Maten var också suverän och personalen tillmötesgående. Efteråt stod jag på nederplan och pratade med Jim, vilket är gasquestandard, och några andra. Detta i väntan på att borden skulle plockas bort och dansgolvet öppnas. Dans blev det! Äntligen! Sedan promenad hem. Jag var mysigt glad när jag gick och lade mig, och vaknade med en go känsla i kroppen igår. Den gjorde mig sprudlande glad och jag kunde se hur folk runt mig smittades av den. Även personen i kassan på bolaget såg road ut när jag kom fram med ett stort leende på läpparna. Som att detta i sig inte var nog var vädret strålande och jag fick en promenad i skogen! Dessutom ringde Andreas på kvällen och bjöd över mig. Det var verkligen underbart. Äntligen fick jag träffa honom lite mer ordentligt. Det har inte blivit mycket sedan innan jul. En kväll som inte skulle bli så lång slutade visst vid tolv. Det här var två dagar som hamnar i må bra-burken.