En långtur
När en är mentalt inställd på något brukar det gå bra. Det gjorde det i våras när jag skulle ta en längre löptur. Det gjorde det idag också när tog en lång tur. De var inte lika långa men jag känner ändå en klar förbättring idag. En del är hur det
gick att springa. Benen var förvisso tunga redan tidigt under passet och efter en tid hade jag till och med slutat svettas. Den andra aspekten är hur jag känner mig nu efteråt. Det är inte alls samma trötthet och feberkänsla som jag hade i våras.
Det är jag mycket tacksam för. Benen har varit möra men ändå okej. De har foam rollats och torterats men det kommer garanterat att gynna mig imorgon.
Den första långturen i våras tog jag efter ungefär fyra månaders träning, inklusive några veckors uppehåll här och där på grund av skavsår och förkylning (tror jag). Dagens, det andra, var nio månader senare. Nio månader (plus de första fyra) av
någorlunda regelbunden, om än inte utvecklande, träning. Det är först efter årsskiftet som jag tog tag i det ordentligt igen. Innan det blandades det med gymträning och dans. Givetvis påverkar de båda löpningen till det bättre men jag höll löp-/joggingpassen
relativt korta och mest för att rensa hjärnan. Fortsättningsvis kommer jag fortfarande att dansa och gymma men löpningen kommer att ha första prio. Det är trots allt det jag kommer att vilja prestera i på ett lopp!
Trött och nöjd vampyr.
