Svårt att förstå
Det är en hel del saker som jag håller på att smälta nu, som jag fortfarande har svårt att förstå...
1. Hur i hela friden klarar folk av att jobba 8-17 OCH träna OCH träffa vänner OCH/ELLER ha familj? Hur går tiden och framförallt orken ihop? Jag är dödstrött innan klockan ens är 16.
2. Jag är färdig med min utbildning och är ute i arbetslivet. För första gången finns det ingen fast plan av att återgå till studierna, även om jag har vissa kurser som jag vill läsa. Någon gång. Hur är jag faktiskt klar?
3. Kopplat till punkt två, jag har fast anställning för första gången i mitt liv. Jag jobbar. Har fast inkomst. Det trodde jag inte riktigt skulle hända.
4. Förutom att jag jobbar och har fast inkomst, jag gör det också i Stockholm. JAG jobbar i Stockholm. Vem kunde tro det? Jag som alltid har velat cykla till jobbet behöver nu ta både tåg och ibland tunnelbana för att ta mig till och från jobbet. Även
om det är jobbigt är det mycket lättare än jag trodde att det skulle vara.
Dessa vuxenpoäng är givetvis spännande, men samtidigt lite svåra att ta in.
5. Jag kan fortfarande inte förstå att min kropp tog mig runt 21 km vid Göteborgsvarvet. Det plus att vi promenerade tillbaka till stan. I flera veckor tittade jag förundrat på mina ben och förstod inte att den kraften och energin kunde finnas i dem.
