UnitedTears

The Circle of Life

Frustrationsutlopp

Publicerad 2015-01-17 20:09:47 i Allmänt, Böcker, Tankar,

Av någon anledning började jag titta på Gossip Girl i somras. Antagligen var jag uttråkad och ville se på något "tjejigt". Fine, det köper jag! Däremot kan jag inte för mitt liv förstå varför jag tog upp att börja se det igen under julen. Den är ju helt vrickad! Det är sjuttonåringar som super och har alkoholproblem, alla har varit tillsammans med alla och någon gång varit både vän och ovän och fiende med varandra. I varje avsnitt är det några som bråkar. Förhållandena är inget undantag. Med så mycket bråk och drama hade jag gett upp på både vänner och partners för femtio bråk sedan. Dessutom gaddar de ihop sig, över klass- och vänskapsgränserna, för att hämnas på någon på ett helt absurt sätt. Det är inte några milda förnedringar och hämndplaner de utför heller. Hemligheter existerar inte eftersom alla ser det som sin sak att berätta för andra, antingen för att den "har rätt att veta" eller för att den som anförtrodde sig till någon "behöver hjälpen". De går alltså bakom ryggen på varandra hela tiden, Trots det blir de alltid förlåtna av allt och alla.

Moralpredikningarna som dessa ungdomar kommer med är långt över deras förstånd och mognad. Inte en chans att de är så pass kloka när de annars beter sig som femåringar. Ofta får de berätta för sina föräldrar hur föräldrarna ska bete sig, hur barnen påverkas och vad som är rätt och fel. Dom är SJUTTON år. Inte ens myndiga. Okej, deras omognad märks ju tydligt i hur de försöker göra allting till sin sak, baktalet, vendettorna och så vidare. Det sjuka är bara att de vuxna lyssnar lite väl mycket på ungdomarna.

Det finns alltid några lillgamla personer. De ungdomarna som är mogna nog att agera vuxna. Inte så många bara. Inte samtidigt som de beter sig som de gör. Det som i alla fall är fint med serien är hur personerna utvecklas. Vissa börjar faktiskt växa upp. Andra spårar ur, och vissa är i stort sett kvar där de var. 

Ja, jag förstår mig inte på deras liv och inte heller hur jag kan fortsätta att glo på det. Antagligen väcker det känslor i mig och att det är därför som jag har fastnat. Både The Twilight Saga och Fifty Shades har ju fungerat på det sättet. Böckerna är egentligen inte bra, och jag är nästan bara arg och hatar alla karaktärer. Trots det älskar jag dom - för att jag känner och reagerar när jag läser. Något i det triggar samtidigt min nyfikenhet. Viljan att ta sig vidare, cliff-hangers, gör att jag fortsätter. Hade jag tagit ett uppehåll, kommit ur bubblan, hade jag nog fått tid att reflektera över böckerna/serien och redan då insett hur dåliga de är. Frågan är om jag hade fortsatt i så fall. Twilight har inte lockat mig alls sedan bubblan brast och Fifty Shades blev katastrofala redan under läsningen. Upp till bevis Gossip Girl! Hur länge håller ni mitt intresse uppe?

Läslust och effektivitet

Publicerad 2014-11-07 10:24:00 i Allmänt, Böcker,

Klockan är strax efter 10 och redan har jag hunnit förbereda lunchen, middagen (pajdeg och pajfyllning), gjort i ordning och ätit frukost samt handlat. Vissa dagar är en effektiv. Det finns ingen längtan att se ytterligare ett avsnitt av How I Met Your Mother, gå in på Facebook eller äta/dricka bara för att fördriva tiden. Nej, den här gången ser jag faktiskt fram emot att läsa en stund! Spelet regler: institutioner och lönebildning på den svenska arbetsmarknaden 1850-2010 av Christer Lundh väntar. Personen i fråga skriver faktiskt bra och efter att ha läst motsvarande epoker i Lennart Schöns En modern svensk ekonomisk historia: tillväxt och omvandling under två sekel blir det ännu lättare att läsa.
 
På tal om böcker antog jag utmaningen om att läsa tre böcker på tre månader inom ett visst tema. Mitt tema var paret Fletcher, Tom och Giovanna, som kom ut tre efterföljande år. Jag läste dem i bakvänd kronologisk ordning. Gi's You're the One that I Want, Tom's (och Dougie's) The Dinosaur that Pooped Christmas och slutligen Gi's Billy and Me. Detta fullföljde jag inom de tre angivna månaderna, med marginal. Det är nog två veckor sedan jag läste klart den sista. Jag har bara glömt att skriva om det.
 
 
Alla tre böcker var bra! Gi's var möjligen lite romantiska och drömlika för att jag skulle känna att de var trovärdiga. Speciellt Billy and Me, även om hon har mer erfarenhet av att vara tillsammans med en kändis än vad jag har. Spontant kände jag att det är något jag skulle skriva för mig själv när jag är på romantikhumör och vill få ut det. Stormförälskelse och stark kärlek redan vid första ögonkastet, inga problem i världen tills allt kommer på en gång. Svartsjuka, svek, uppbrott, men givetvis med en nästan orealistisk lösning. Den var dock mysig! Alla tre var mysiga. För någon som vill läsa lättläst chicklit skulle jag definitivt rekommendera Gi's böcker. 
 
För den som vill läsa en lite annorlunda barnbok skulle jag starkt rekommendera Tom's böcker. De är roliga och ostädade på ett sätt som både vuxna (som läser för barnen) och barn kan tänkas uppskatta.
 
 
För att fortsätta om böcker... Jag försöker fortfarande ta mig igenom Wuthering Heights. Det går inte bra och jag kan inte för mitt liv förstå tjusningen som alla tycks se i den. Den ska tas igenom dock! Sista biten lyssnandes.
 
En bok som jag faktiskt har plockat fram i papperformat är 1984. Den har jag velat läsa länge och nu ska jag försöka! Samtidigt vill jag ju läsa Kondomhandboken också, som lyckligtvis är lätt att ta sig igenom. Hur jag kan ha en sådan läslust trots all kurslitteratur som jag plöjer igenom är verkligen en bra fråga. Jag borde vara så pass mör i huvudet efter en dag att se böcker borde ge kräkreflexer, men icke! Från olika håll, på olika språk, har jag de senaste dagarna fått frågan: "vad är det för fel på dig?!" Mitt svar har då alltid blivit: "vad är rätt med mig?" Att något är fel har jag vetat länge, så länge! Kom med något nytt istället. Ett förvånansvärt uppskattat svar.
 
Och DÄR blev det dags att möta Christer Lundh.

 
Toodles!

Hur ställer sig "the magical world" till...

Publicerad 2014-09-05 22:29:00 i Allmänt, Böcker, Tankar,

Harry Potter-nörd till 100%, jepp, det är jag det! Därför följer jag diverse sidor på Facebook som alla är relaterade till Harry Potter på ett eller annat sätt. En av dem är Mugglenet.com. Det är en hemsida med både det ena och det andra från Harry Potter-världen. Idag la de upp ett inlägg:
 
 
"Pride week!" Pride, pride, pride - det kopplar jag till Pride-festivalerna runt om i världen som finns till för att uppmärksamma och stödja HBTQ-personer. Egentligen vet jag inte exakt vad varken MuggleNet eller Pottermore menar med "pride week" men det fick mig att fundera lite. Hur ställer sig egentligen den magiska världen till HBTQ? För både häxor och trollkarlar likväl som mugglare är ju människor. Alla är vi lika förutom att mugglare inte kan bruka magi. I övrigt borde vi inte vara olika. Alltså borde det finnas HBTQ-personer även på Hogwarts, bland elever, lärare och alla andra häxor och trollkarlar. Är det accepterat? Måste de kämpa för sina rättigheter som mugglarna? Tanken har slagit mig tidigare, men ännu kraftigare nu i och med detta.
 
Som jag minns böckerna finns det inget som visar att det finns något annat än singlar och heterosexuella par. Nog för att - som dagens föreläsare sa - de heterosexuella är en majoritet, och att de flesta par i litteratur är heterosexuella, men Harry Potter är inte bara en serie böcker. Det har blivit en värld, en egen kultur. Alla aspekter behöver ses in, även HBTQ. Jag vet att det har spekulerats i om Dumbledore skulle vara homosexuell men jag vet inte vad som pekar dit utöver att Rowling ska ha antytt en tanke om detta.
 
Okej, storyn följer Harry och vi får se hans möten och äventyr. Bara för att han inte möter en HBTQ-person betyder det inte att de inte existerar. De kan själva ha valt att antingen dölja det eller inte anse det som relevant att deklarera det (standardfrågan: varför ska HBTQ behöva "komma ut" när inte hetero gör det?) som så många i mugglarvärlden
 
Jag vet att jag tidigare har funderat på hur Rowling ställer sig till könsroller osv. Det verkar som att jag har funnit mig en anledning till att läsa böckerna igen! Och inte bara läsa dem för nöjes skull heller, utan för att analysera dem lite djupare. Sociologi... PA-programmet... Äh, det finns alltid plats för lite skönlitteratur!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela