UnitedTears

The Circle of Life

Denna orimliga trötthet

Publicerad 2017-11-10 12:52:35 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt, Böcker,

(null)

Igår när jag vaknade kände jag mig inte helt bra. Jag hade tagit en promenad kvällen innan, stannat till i Flogsta en stund och promenerat hem. Jag kände mig inte kall men när jag skulle sova var det som att jag skulle ha blivit både nedkyld och ha 16 grader i sovrummet. Den kära, varma filten fick vara mellan täcket och mig och till slut somnade jag. När jar vaknade, groggy, runt åtta igår morse hade jag fortfarande filten kvar. Vanligtvis vaknar jag under natten, genomsvettig, och praktiskt taget kastar av filtar och täcken. Inte nu. 

Hela dagen igår var jag rätt trött. Liksom hela den här veckan. Jag sover! På riktigt! Och ändå vaknar jag orimligt trött. Jag aktiverar mig, men inte fysiskt utmattande, och ändå är jag på väg att somna mitt på dagen. Jag lyssnar på kroppen och promenerar och grejar men tränar inte. Trots det känns kroppen utmattad. Tacka vet jag dansen som drar iväg mig även sådana här veckor och ger mig massvis med energi och glädje! Efter 20 minuter började jag visserligen titta på klockan och längta hem till sängen igen, men det var roligt och emotionellt energigivande ändå!

I övrigt är jag oerhört taggad på böckerna på mitt nattduksbord! Kalle Anka som pappa var snäll och köpte till mig när jag var dålig. Den är nästan klar. The Creakers, en barnbok av Tom Fletcher som jag tänker kan vara rolig kvällsläsning samt Human Acts av Han Kang. Författaren som även skrivit min favorit The Vegetarian. Visst, jag har en stor hög av andra böcker som jag vill läsa också, men de är lite tyngre. Nu behöver jag lättläst. Han Kangs bok har ett tungt tema, men den förra boken var så vackert skriven att jag sträckläste den. Hennes skrivsätt gör det därför mindre tungt trots temat. Jag hoppas att den här är av samma sort.

(null)

Sen är det ju fredag idag. "Städa, städa, varje fredag", som Pippi säger. Ja, jag har städat. Golvet ser nu äntligen rent ut på riktigt efter att ha moppats! Egentligen tänkte jag vänta till efter köksrenoveringen men jag är som jag är. När lägenheten är smutsig och stökig blir jag stressad! När den nu blev ren fick jag lugn nog att färdigställa ett PM, se klipp ur en film om konflikthantering samt skriva reflektioner kring den och även kunnat fundera på vilka ämnen som skulle kunna intressera mig till B-uppsatsen.

(null)
Min djungel fick sig också en dusch. Friska och fräscha växter ska det vara!

Frustrationsutlopp

Publicerad 2015-01-17 20:09:47 i Allmänt, Böcker, Tankar,

Av någon anledning började jag titta på Gossip Girl i somras. Antagligen var jag uttråkad och ville se på något "tjejigt". Fine, det köper jag! Däremot kan jag inte för mitt liv förstå varför jag tog upp att börja se det igen under julen. Den är ju helt vrickad! Det är sjuttonåringar som super och har alkoholproblem, alla har varit tillsammans med alla och någon gång varit både vän och ovän och fiende med varandra. I varje avsnitt är det några som bråkar. Förhållandena är inget undantag. Med så mycket bråk och drama hade jag gett upp på både vänner och partners för femtio bråk sedan. Dessutom gaddar de ihop sig, över klass- och vänskapsgränserna, för att hämnas på någon på ett helt absurt sätt. Det är inte några milda förnedringar och hämndplaner de utför heller. Hemligheter existerar inte eftersom alla ser det som sin sak att berätta för andra, antingen för att den "har rätt att veta" eller för att den som anförtrodde sig till någon "behöver hjälpen". De går alltså bakom ryggen på varandra hela tiden, Trots det blir de alltid förlåtna av allt och alla.

Moralpredikningarna som dessa ungdomar kommer med är långt över deras förstånd och mognad. Inte en chans att de är så pass kloka när de annars beter sig som femåringar. Ofta får de berätta för sina föräldrar hur föräldrarna ska bete sig, hur barnen påverkas och vad som är rätt och fel. Dom är SJUTTON år. Inte ens myndiga. Okej, deras omognad märks ju tydligt i hur de försöker göra allting till sin sak, baktalet, vendettorna och så vidare. Det sjuka är bara att de vuxna lyssnar lite väl mycket på ungdomarna.

Det finns alltid några lillgamla personer. De ungdomarna som är mogna nog att agera vuxna. Inte så många bara. Inte samtidigt som de beter sig som de gör. Det som i alla fall är fint med serien är hur personerna utvecklas. Vissa börjar faktiskt växa upp. Andra spårar ur, och vissa är i stort sett kvar där de var. 

Ja, jag förstår mig inte på deras liv och inte heller hur jag kan fortsätta att glo på det. Antagligen väcker det känslor i mig och att det är därför som jag har fastnat. Både The Twilight Saga och Fifty Shades har ju fungerat på det sättet. Böckerna är egentligen inte bra, och jag är nästan bara arg och hatar alla karaktärer. Trots det älskar jag dom - för att jag känner och reagerar när jag läser. Något i det triggar samtidigt min nyfikenhet. Viljan att ta sig vidare, cliff-hangers, gör att jag fortsätter. Hade jag tagit ett uppehåll, kommit ur bubblan, hade jag nog fått tid att reflektera över böckerna/serien och redan då insett hur dåliga de är. Frågan är om jag hade fortsatt i så fall. Twilight har inte lockat mig alls sedan bubblan brast och Fifty Shades blev katastrofala redan under läsningen. Upp till bevis Gossip Girl! Hur länge håller ni mitt intresse uppe?

Läslust och effektivitet

Publicerad 2014-11-07 10:24:00 i Allmänt, Böcker,

Klockan är strax efter 10 och redan har jag hunnit förbereda lunchen, middagen (pajdeg och pajfyllning), gjort i ordning och ätit frukost samt handlat. Vissa dagar är en effektiv. Det finns ingen längtan att se ytterligare ett avsnitt av How I Met Your Mother, gå in på Facebook eller äta/dricka bara för att fördriva tiden. Nej, den här gången ser jag faktiskt fram emot att läsa en stund! Spelet regler: institutioner och lönebildning på den svenska arbetsmarknaden 1850-2010 av Christer Lundh väntar. Personen i fråga skriver faktiskt bra och efter att ha läst motsvarande epoker i Lennart Schöns En modern svensk ekonomisk historia: tillväxt och omvandling under två sekel blir det ännu lättare att läsa.
 
På tal om böcker antog jag utmaningen om att läsa tre böcker på tre månader inom ett visst tema. Mitt tema var paret Fletcher, Tom och Giovanna, som kom ut tre efterföljande år. Jag läste dem i bakvänd kronologisk ordning. Gi's You're the One that I Want, Tom's (och Dougie's) The Dinosaur that Pooped Christmas och slutligen Gi's Billy and Me. Detta fullföljde jag inom de tre angivna månaderna, med marginal. Det är nog två veckor sedan jag läste klart den sista. Jag har bara glömt att skriva om det.
 
 
Alla tre böcker var bra! Gi's var möjligen lite romantiska och drömlika för att jag skulle känna att de var trovärdiga. Speciellt Billy and Me, även om hon har mer erfarenhet av att vara tillsammans med en kändis än vad jag har. Spontant kände jag att det är något jag skulle skriva för mig själv när jag är på romantikhumör och vill få ut det. Stormförälskelse och stark kärlek redan vid första ögonkastet, inga problem i världen tills allt kommer på en gång. Svartsjuka, svek, uppbrott, men givetvis med en nästan orealistisk lösning. Den var dock mysig! Alla tre var mysiga. För någon som vill läsa lättläst chicklit skulle jag definitivt rekommendera Gi's böcker. 
 
För den som vill läsa en lite annorlunda barnbok skulle jag starkt rekommendera Tom's böcker. De är roliga och ostädade på ett sätt som både vuxna (som läser för barnen) och barn kan tänkas uppskatta.
 
 
För att fortsätta om böcker... Jag försöker fortfarande ta mig igenom Wuthering Heights. Det går inte bra och jag kan inte för mitt liv förstå tjusningen som alla tycks se i den. Den ska tas igenom dock! Sista biten lyssnandes.
 
En bok som jag faktiskt har plockat fram i papperformat är 1984. Den har jag velat läsa länge och nu ska jag försöka! Samtidigt vill jag ju läsa Kondomhandboken också, som lyckligtvis är lätt att ta sig igenom. Hur jag kan ha en sådan läslust trots all kurslitteratur som jag plöjer igenom är verkligen en bra fråga. Jag borde vara så pass mör i huvudet efter en dag att se böcker borde ge kräkreflexer, men icke! Från olika håll, på olika språk, har jag de senaste dagarna fått frågan: "vad är det för fel på dig?!" Mitt svar har då alltid blivit: "vad är rätt med mig?" Att något är fel har jag vetat länge, så länge! Kom med något nytt istället. Ett förvånansvärt uppskattat svar.
 
Och DÄR blev det dags att möta Christer Lundh.

 
Toodles!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela