UnitedTears

Palma de Mallorca

Publicerad 2018-10-15 22:29:50 i Allmänt, Jag älskar att springa, Livet efter plugget, Resor,

Den senaste tiden har jag varit väldigt trött. Obeskrivligt så. Idag är jag också trött, men nu är det positivt trött. Kroppen har enorm sömnbrist, men hjärnan och det emotionella har fått vila och uppleva mycket roligt! Förra veckan, onsdag till söndag, var vi på Mallorca med jobbet. Det var en jättebra resa och jag hade verkligen roligt! Ett stort, otroligt hus med flera rum, tre uteplatser, och en pool. Där bodde vi i ett bostadsområde och kunde äta både frukost och måltider hemma.


(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

På torsdagen var vi på en fantastisk vandringstur, i en varierande och vacker miljö. Det var lite tuffa uppförsbackar och påfrestande nedförsbackar, precis vad jag gillar. Under den här vandringen gick vi i olika takter och det varierade hela tiden vem en gick med. Eftersom både det svenska och finska teamet var med fick vi möjlighet att umgås med dem som vi annars bara ser i chatten.


(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi åt också en massa god mat! Även om det var lite för sent för mig att verkligen njuta de första dagarna. Dag två nådde vi restaurangen kl 22, fick första rätten 23, och den andra 23:40 ungefär. Då var jag inte en glad person. Det var dessutom efter vandringen och en riktigt dålig lunch... Jag försökte, jag lovar! Men att äta vid elva på kvällen är inte min grej. Sista kvällen var vi dock ute i tid, och maten där... himmelskt god! De är specialiserade på kött och fisk, men deras vegetariska mat och deras grönsaker var otroligt goda! Personalen var fantastisk, och det var en härlig stämning. Det var en perfekt avslutning på resan!


(null)

Från dag två. Bra mat, men seg och oorganiserad personal.

(null)

(null)


Utöver detta tog vi det lugnt! Vi var ett gäng som tog en sväng till Palma stad en dag och till stranden en annan. Ett par dopp i poolen och ett par i ett varmt, ljuvligt hav! Tro det eller ej, men jag var till och med ut en kväll till klubb! Jag valde att inte springa dagen efter för att kunna ta några drinkar, dansa i timmar och gå till sängs framåt morgonen. Det var ovanligt för mig, uppfriskande och gav så mycket energi!


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Ja, det var helt enkelt en riktigt bra resa. Jag är verkligen tacksam att företaget ville göra det här för oss. Det är riktigt generöst.


(null)


Helg nummer två i toppklass!

Publicerad 2018-10-01 19:21:24 i Allmänt, Jag älskar att springa, Livet efter plugget,

Ytterligare en fantastisk helg har nått sitt slut och gått över till ny vecka.

Min bror kom på besök i fredags för att springa Lidingöloppet på lördagen. Liksom förra året var jag riktigt taggad på att också delta någon gång, fram till efter loppet då jag såg alla trötta människor. Kanske är det bättre att jag agerar hejarklack och får gå lite skogen, äta mat och njuta av den biten. Jag spenderade en del av dagen själv, men hade det förvånansvärt skönt i min jakt på att se min bror springa förbi.

(null)

(null)

Dessvärre missade jag honom vid 20,6 km-stoppet, och var precis på väg att missa honom vid målet också! Hade det inte varit det kyssande paret som hand i hand sprang i mål hade jag missat honom! Appen var inte uppdaterad och varnade aldrig de där två minuterna innan mål. Men jag hann! Jag hann! Inte bild, men jag såg.

På tåget började vi pratade med en snubbe som också hade sprungit och följt oss sedan tunnelbanan från Ropsten. Vi hade en trevlig konversation om barfotalöpning och äpplemust. Vi nådde Uppsala, köpte pizza och thaimat och på vägen hem haltade min bror lite stelt och jag märkte hur jag också började halta. Sympatihalta, för inte hade jag sprungit några 30 km inte! Promenerat en hel del, absolut, men inte ens nästan jämförbart!

(null)

I söndags fick jag skjuts till Ica Maxi, gjorde lite veckohandling och stannade sedan till i Flogsta. Jag skulle hämta en nyckel men var fruktansvärt trött och det slutade med att jag åt lunch med D och hans kompisar, snackade politik, drack te och sen knatade jag hemåt igen. Där lagades mat för veckan: 12 matlådor, och sen en Stockholm maraton dividerat på 10, längs Uppsalas gator, i barfotaskor. Blåsor uppstod, men det var jätteskönt att komma ut och röra på sig!

(null)

(null)

Sen då? Jo, jag gick till sängs tidigt, somnade sött, men väcktes ca 00.40. Fick sätta i öronproppar, vilket fick mig att vakna någon timme senare för att öronen gjorde ont. Sen väcktes jag igen 5.30, 45 minuter innan klockan skulle ringa. Samma procedur igen, och inte mycket sömn. Orsaken till att vakna? Minigrannen som inte var särskilt glad! Det är alldeles fruktansvärt, och samtidigt går det inte att klaga. Minis går inte att styra. Vill de vakna och gråta, då gör de det, oavsett vad de stora gör. 6.50 var det dags igen, och när jag skulle jobba sista halvtimmen hemifrån, ca 17, var det dags igen. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får sova ordentligt inatt.

Svårt att förstå

Publicerad 2018-09-26 17:12:46 i Allmänt, Jag älskar att springa, Livet efter plugget, Tankar,

Det är en hel del saker som jag håller på att smälta nu, som jag fortfarande har svårt att förstå...

1. Hur i hela friden klarar folk av att jobba 8-17 OCH träna OCH träffa vänner OCH/ELLER ha familj? Hur går tiden och framförallt orken ihop? Jag är dödstrött innan klockan ens är 16.

2. Jag är färdig med min utbildning och är ute i arbetslivet. För första gången finns det ingen fast plan av att återgå till studierna, även om jag har vissa kurser som jag vill läsa. Någon gång. Hur är jag faktiskt klar?

3. Kopplat till punkt två, jag har fast anställning för första gången i mitt liv. Jag jobbar. Har fast inkomst. Det trodde jag inte riktigt skulle hända.

4. Förutom att jag jobbar och har fast inkomst, jag gör det också i Stockholm. JAG jobbar i Stockholm. Vem kunde tro det? Jag som alltid har velat cykla till jobbet behöver nu ta både tåg och ibland tunnelbana för att ta mig till och från jobbet. Även om det är jobbigt är det mycket lättare än jag trodde att det skulle vara.

Dessa vuxenpoäng är givetvis spännande, men samtidigt lite svåra att ta in.

5. Jag kan fortfarande inte förstå att min kropp tog mig runt 21 km vid Göteborgsvarvet. Det plus att vi promenerade tillbaka till stan. I flera veckor tittade jag förundrat på mina ben och förstod inte att den kraften och energin kunde finnas i dem.

(null)

(null)


Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela