UnitedTears

The Circle of Life

Åhus i (halvdana) bilder

Publicerad 2017-07-20 18:09:03 i Allmänt, Jag älskar att springa,

Första dagen, första turen till att se havet.
Det dröjde väl ungefär packa ur bilen och gå upp. Vi gick för att säga hej till släkten och sedan gick Maja, mamma och jag ut för att springa på stranden. Hejhej kramp i vader och hejsanhej till lätta steg! Om en ändå hade kunnat springa barfota i stranden jämt.
 
 
 
 
 
Dag två, yoga på stranden.
Det var minsann inte lätt! Händer och fötter gled åt alla håll. Underlaget är givetvis ojämnt och downward facing dog blev nyllet i backen. Inte lätt, inte lätt, men så skönt och roligt ändå. Jag älskar min yogautrustning. Istället för att släpa en matta på tåget tog jag handduken och den har fungerat bra. Jag har gjort yoga tre, fyra gånger under de här dagarna utan problem. Halsbandet tar jag också alltid med mig. Mina mala beads. Yogahalsband. Energipärlor. Fin gåva.
 
 
 
Vi åkte sedan en tur in till stan och fick den alltid så efterlängtade, klassiska Åhusglassen (eller ja, Ottos glass som den numera heter). Den är fantastiskt god, ofantligt stor och inte snäll mot en laktosintolerant mage. Ajaj, men mums mums! Nu har jag ätit den och behöver inte det på ett bra tag igen. Tyvärr har de hitintills inte gjort den laktosfri. Eller tyvärr, kanske är det bra.
 
 
Hemåt, yoga igen. Sedan iväg till Rökeriet för farmors födelsedagsmiddag. 12/15 personer var på plats. Smarrigt och trevligt. Även dag två tog vi oss varsin löptur, mamma och jag. Jag har länge sagt att jag tycker att det är roligt med matte. Däremot har jag aldrig påstått att jag är bra på det. I mitt huvud blir 4,5 + 4,5 = 7. När det var dags att vända kom jag på att nej, se det blir det ju inte. Det blir ju 9. Attans, två kilometer extra att springa! Nåväl, ska jag ändå upp i 9 kan jag lika gärna ta milen. Sagt och gjort. Milen blev det (mer eller mindre lätt) och det avslutades med ett snabbt, uppfriskande dopp i havet. Fötterna höll på att frysa och trilla av men jag har badat i havet!
 
Nu är bilderna ganska dåliga, men den här delen av skogen var fantastisk. Längre fram var den tätare, lite fuktig och fåglarna kvittrade. Min hjärna tog mig genast till min älskade regnskog. Ljuvligt.
 
Dag tre
Vi började dagen med en morgonpromenad, följt av en tur till Forsakar. Det är ett naturreservat med ett vattenfall beläget ungefär tjugo minuter från Åhus. Det var en riktigt fin promenad. Den sortens som helst inte ska ta slut eftersom en vill njuta mer av naturen. Det är helt klart en plats värd att besöka!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En sista solnedgång över havet innan vi skulle åka hemåt. Färden började redan klockan sju morgonen därefter. Diset låg tungt och en såg precis vattnet. Det var inte värt att fota med en mobilkamera. Därför blir ovan bild "hej då för den här gången".
 
 
 
 

Sista kvällen i Åhus

Publicerad 2017-07-19 21:49:52 i Allmänt, Jag älskar att springa,

Sista kvällen i Åhus och jag sitter på brinken och tittar ut över havet (i små pauser i skrivandet). Vi har haft en dag fylld av både det ena och det andra. Jag älskar att vara aktiv och röra på mig. Det är Åhus en perfekt plats för! Det har blivit mycket motion och träning. Inte minst idag. Vi började med strandpromenad, med en sol som tittade fram precis mot slutet. Eftersom sanden är så pass mjuk blir det jobbigt att gå och då var det ändå ganska skönt att solen inte var för stark. Då blev det inte jättesvettigt! Vi åkte sen till Forsakar för att se på vattenfall och få gå lite i fin skog. Det var fantastiskt! Jag var verkligen glad över den utflykten. Både motion och natur och familj samlat i ett. 


På väg hem från Forsakar var energin på väg nedåt. Efter lunch var jag därför tvungen att lägga mig ute i solen (äntligen är solen här!) och råkade slumra till. Sköna sol, sköna miljö.

Snabbt upp! Nu är det cykeldags! Som jag har längtat. Det här stället har sådan fantastisk cykelskog. Dessutom cyklade jag med proffset själv. Det var en klar förbättring mot förra året. Vi cyklade uppför, nedför, slättför och hitan och ditan. Pulsen stiger rejält emellanåt, och hela kroppen aktiveras. Jag älskar det och önskar verkligen att jag kunde hitta bra sådana platser i Uppsala. Jag skaffade trots allt min cykel för den sortens äventyr. Antagligen får det helt enkelt bli att cykla runt och utforska och försöka hitta ett bra spår. Om en håller en hastighet som motsvarar att strosa blir det dessutom mer motion än träning och krockar därför inte med löpningen. Det är bra för mig.

Tillbaka till Åhus. Vi har haft fina dagar, om än inte jättesoliga. Det har blivit lite umgänge med släkten och en hel del motion. Igår gjorde jag yoga två gånger (en gång på stranden) och sprang en mil på kvällen (det var ett misstag - mina mattekunskaper är inte så bra). Havet, stället, miljön, underlaget, allt är förutsättningar för bra motion och toppenprestation! Jag var inte ensam om att prestera över förväntan. Än är jag rätt pigg men jag däckar väl så fort jag kommer hem, och då är det helt klart värt det. Den här träningen har varit fin!

Nu är det en sista titt på havet och ett sista försök att andas in den ljuva Åhusdoften (må det lyckas). 

Bilder får komma när jag har wi-fi igen.

Smygande framsteg

Publicerad 2017-05-31 18:51:03 i Allmänt, Jag älskar att springa, Studentlivet i Uppsala,

För andra natten i rad vaknade jag igår efter (inte på grund av) en mardröm. Första natten var kanske inte klassat som en mardröm men det var inte roligt heller. Den andra drömmen minns jag inte men den störde min sömn. Jag vaknade upp med en oroskänsla och kvaliteten efter det var låg. Jag vaknade därför upp trött och seg. Vädret tycktes även spegla mitt opigga humör. Trots att det var grått och regnigt gav det mig ändå en känsla av glädje, hopp och lugn. Tidigare har jag alltid älskat regnigt väder. Speciellt det som är lite kallt, friskt, och som får en att vilja stanna inne med en kopp te och en bra bok, men som även går att gå ut och motionera i. Det är ett väder som på något sätt gör mig glad. När jag inte lyckades särskilt bra med att plugga gjorde mig därför absolut ingenting att gå ut för att få luft. Inte bara en gång utan två. En "få frisk luft"-promenad och en liten träningsrunda. Att gå ut och springa när det är lite regnigt är magiskt. Luften är full av syre och svalkan ger energi. Jag fick ett av mina bästa pass i år. Det var välbehövligt att komma ut efter två hela dagar av plugg. Jag fortsätter ändå att förundras över vilka framsteg jag har gjort utan att ha märkt av det.
 
Smygande framsteg har jag även gjort gällande kalkyleringspluggandet. Igår satt jag och nötte tentor och sedan försökte jag verkligen läsa det teoretiska och förstå samband. Det samma imorse. Wow, helt plötsligt föll polletten ned. Hur jag inte har kunnat se de där sambanden innan förstår jag inte. Stressen gjorde mig väl blind antar jag. Det blev mycket lättare när jag fick bort den - genom att se att det gick att lära sig och acceptera en omtenta - och därmed började förstå de olika begreppen, kalkylerna och sambanden. Att komma ihåg de olika formlerna blev då mycket enklare och genom att förstå och komma ihåg dem har jag även kunnat lösa uppgifter. Pust, äntligen. Oavsett hur tentan går imorgon kommer jag i alla fall att kunna ta sommarlov med gott samvete, vetandes att jag har gjort mitt bästa.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela