UnitedTears

The Circle of Life

Smygande framsteg

Publicerad 2017-05-31 18:51:03 i Allmänt, Jag älskar att springa, Studentlivet i Uppsala,

För andra natten i rad vaknade jag igår efter (inte på grund av) en mardröm. Första natten var kanske inte klassat som en mardröm men det var inte roligt heller. Den andra drömmen minns jag inte men den störde min sömn. Jag vaknade upp med en oroskänsla och kvaliteten efter det var låg. Jag vaknade därför upp trött och seg. Vädret tycktes även spegla mitt opigga humör. Trots att det var grått och regnigt gav det mig ändå en känsla av glädje, hopp och lugn. Tidigare har jag alltid älskat regnigt väder. Speciellt det som är lite kallt, friskt, och som får en att vilja stanna inne med en kopp te och en bra bok, men som även går att gå ut och motionera i. Det är ett väder som på något sätt gör mig glad. När jag inte lyckades särskilt bra med att plugga gjorde mig därför absolut ingenting att gå ut för att få luft. Inte bara en gång utan två. En "få frisk luft"-promenad och en liten träningsrunda. Att gå ut och springa när det är lite regnigt är magiskt. Luften är full av syre och svalkan ger energi. Jag fick ett av mina bästa pass i år. Det var välbehövligt att komma ut efter två hela dagar av plugg. Jag fortsätter ändå att förundras över vilka framsteg jag har gjort utan att ha märkt av det.
 
Smygande framsteg har jag även gjort gällande kalkyleringspluggandet. Igår satt jag och nötte tentor och sedan försökte jag verkligen läsa det teoretiska och förstå samband. Det samma imorse. Wow, helt plötsligt föll polletten ned. Hur jag inte har kunnat se de där sambanden innan förstår jag inte. Stressen gjorde mig väl blind antar jag. Det blev mycket lättare när jag fick bort den - genom att se att det gick att lära sig och acceptera en omtenta - och därmed började förstå de olika begreppen, kalkylerna och sambanden. Att komma ihåg de olika formlerna blev då mycket enklare och genom att förstå och komma ihåg dem har jag även kunnat lösa uppgifter. Pust, äntligen. Oavsett hur tentan går imorgon kommer jag i alla fall att kunna ta sommarlov med gott samvete, vetandes att jag har gjort mitt bästa.

Låt nu denna topp hålla veckan ut

Publicerad 2017-05-29 19:23:12 i Allmänt, Studentlivet i Uppsala,

Jag försökte i lördags. Det gjorde jag verkligen. När handen inte längre hängde med och välte ut nästan hela kaffekoppen över skrivbordet kändes det ändå som ett tecken. Det var dags att vila hjärnan. Jag promenerade in till stan för att uträtta lite ärenden och för att införskaffa sommarens läsning - jag brukar inte vilja köpa böcker eftersom konsumtion är tråkigt men stressen med bibliotekslånade böcker kändes inte lockande just nu. Plugget, fullt med tvivel, hängde likt ett svart moln över mig hela helgen. Mina känslor och mitt självförtroende inför den kommande tentan har varit i klass med årets svenska vårväder - en hormonstyrd gravid vädergud. Det har inte varit roligt att sitta ned och försöka lösa uppgifter när inte en enda har kunnat lösas utan hjälp och vägledning facit. När jag har tittat på facit har jag inte ens förstått vad de har gjort eller hur i hela friden jag ska kunna förstå och veta att det är det tillvägagångssättet jag ska använda. I redovisningskursen hade jag den här känslan i början, men sedan släppte den och jag var lugn i en dryg vecka innan tentan. Nu har jag haft den under sista veckan. Sista veckan när polletten ska ha trillat ned för länge sedan. 

När stressen börjar bli ångestladdad självtvivel är det lika bra att lägga ned och distrahera hjärnan med annat. Det är absolut lättare sagt än gjort. Till viss del lyckades jag nog ändå i helgen. Jag njöt av att strosa på stan i det fina vädret och sedan spendera kvällen med fotboll och frustrerande kortspel (det där med att inte kunna ett spel och sedan få nya regler för varje runda) för att sedan ha en söndag i skogen. Fortfarande vackert väder, grönska och lugn. Magiskt är bara förnamnet. När vi kom hem var vi båda två så pass trötta att en tog upp hela soffan och den andra sängen. Där låg vi sedan och glodde på något halvdant på tv-skärmen och hittade lite Captain Morgan och lite cola som vi mixade. Kanske inte en standardsöndag, men det var precis vad jag behövde. När jag satte mig vid skrivbordet idag hade jag ändrat taktik en aning och lyckades förstå mer och mer, och ytterligare lite mer. Jag är fortfarande inte säker på min kunskapsnivå men trots att jag bara har två och en halv dag kvar känns de inte längre alldeles för korta. Efter en djup dal kom jag idag tillbaka till en topp. Nu är det bara att hålla tummarna att den håller i sig fram till torsdag.

PS. Det var endast mitt anteckningsblock som tog lite skada av kaffespillet. Dator, hårddisk, mobil och kurslitteratur klarade sig utan en skråma.

Runda 2 och plugg och serier

Publicerad 2017-05-26 21:53:41 i Allmänt, Jag älskar att springa, Studentlivet i Uppsala,

Så det började lite svajigt idag med. Jag förstod fortfarande inte vad de frågade efter och inte heller lösningarna. "Dumma tenta, hur ska det här gå?" tänkte jag. Sedan satte jag mig med övningar från kurslitteraturen istället och helt plötsligt började jag förstå! Även om jag inte kunde lösa uppgifterna helt på egen hand kunde jag med hjälp av lösningarna förstå och lära mig något nytt till nästa steg. Det var oerhört uppmuntrande! Tentan känns lite för nära för att klara det galant, men jag tror att jag kan klara det. 


När hjärnan började lägga av gav jag mig för dagen. Det är inte lönt att pressa för mycket. Bättre att spara på energin till imorgon. Jag gick istället ut på ett löppass. Det andra sedan jag blev frisk. Det kändes bra. Konstigt nog tappade jag inte jättemycket av att ha legat nedbäddad i flera dagar. Det känns bra eftersom jag har bestämt mig för att ge Göteborgsvarvet ett nytt försök, med delmål att springa Varvetmilet. Då kan jag få en seedningstid till det stora varvet samt ett rimligt delmål. Lopp på 10 km vet jag nämligen att jag klarar. En tanke har även slagit mig att delta i Stadsloppet om ett par veckor. Hm... kanske kunde bli kul. Det blir min fjärde gång i så fall. Dessutom är det ett litet plåster på såret från att ha missat Göteborgsvarvet. Tankarna får snurra lite till. 

När jag pluggar glor jag ALLDELES för mycket på serier. Jag vill inte ens försöka räkna på hur många jag har sett färdigt i år... Utöver att det låter illa, börjar jag bli riktigt less på det också. Det är en bra avkoppling men det finns så mycket skit! Jag orkar inte! Jag har förvisso läst en del nu också men har även tänkt att jag får börja med andra kvällsaktiviteter. Till exempel att måla och rita. Det gjorde jag ikväll medan jag åt en Piggelin. Mycket mer stimulerande än konstiga dramaserier.

Okej, jag har PRECIS avslutat en FANTASTISKT bra serie (kanske är det därför allt annat känns kasst?) som heter Please Like Me. Den var klockrent bra. Det enda jag har blivit så emotionellt investerad i tidigare, serieväg, är Gilmore Girls. Alltså, det var så bra spelat och så bra skrivet. Jag blev alldeles kär i serien! Naturlig, inte överdrivet dramatisk, mycket humor och konstigheter, en del hemska händelser som fick mig att må dåligt av igenkänning, men helt enkelt äkta. När de var glada var jag glad. När de var ledsna var jag ledsen. När de visade kärleks- och ömhetsscener blev jag varm och mosig på insidan. Jag var mycket nära att börja se om den på en gång... Ja, ni ser. Det är svårt att hitta  något bra efter detta. Dessutom är nog en paus välbehövlig.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela