UnitedTears

Utflykten som ledde till ett nytt penselfodral

Publicerad 2018-09-15 19:31:36 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt, Livet efter plugget,

Idag åkte jag till Boländerna för att fixa lite av de sista grejorna som behövs till  badrummet inför att det ska renoveras. På Ikea fann jag en låda på barnavdelningen. 

"Perfekt", tänkte jag, "den kan jag lägga mina pysselgrejor i och få lite mer ordning."

När jag kom hem från min utflykt, hade ätit, veckohandlat och vilat lite var jag redo att fixa med lådan. Jag öppnade min pyssellåda, och sedan min målarlåda. När jag såg hur allt låg i påsar och allmän röra i målarlådan bestämde jag för att få ordning i den istället. De små färgtuberna fick plats, lite lösa pastellkritor, och de olika pennorna. Sedan såg jag till min förfäran hur jag har behandlat min penslar! De låg i en påse, oförsiktigt nedstoppade bland alla saker. Jag hade en tyghållare till dem i början, men eftersom jag oftare ville ha med pennor när jag förflyttade mig var det lättare att ha pennorna i den.

"Nu är det nog", sa jag till mig själv. "Penslarna behöver hållaren mer." 

Jag plockade därför ur pennorna, la i penslarna och pennorna i påsen. Jag var fortfarande inte nöjd.

"Usch, fodralet är alldeles smutsigt. Det är ju inte fint för penslarna. Och hur ska jag hitta bland mina pennor nu när jag inte har en översikt längre?"

Jag tittade på tygbiten som nu höll penslarna, och sedan på påsen med pennor. Jag tittade på tygbiten med penslar, och tillbaka på påsen med pennor. 

"Det där kan ju inte vara så svårt att göra? Har jag något stadigt tyg att använda?"

Jag tänkte en liten stund innan jag kom på att jag sparade mina gamla, utslitna jeans! Och en gammal gardin som jag har använt till andra syprojekt. Sagt och gjort, jag började klippa och vika och mäta och ändra. Länge höll jag på innan jag bestämde mig hur jag ville ha det. Jag nålade och klippte, nålade om och klippte igen innan jag satte tyget mot symaskinen. Den började jobba. Rad efter rad, med viss motstånd mot slutet, tills jag slutligen hade ett färdigt tygfodral till mina penslar. Jag orkade inte sy på ett snöre, utan tog ett gammalt elastiskt "presentband" som satt på en presentförpackning från Rituals. Därefter satte jag mig nöjt på golvet igen och flyttade penslarna till det nya, rena fodralet och placerade pennorna tillbaka i det gamla. Med lite pyssel och huvudvärk (att få ihop logiken för sådant här är inte min starka sida. Både kuddfodralen och necessärerna jag sydde för en tid sedan tog längre tid än de borde) har jag nu haft en trevlig kväll och sett till att både penslar och pennor mår bra och går lätt och smidigt att använda.

(null)

(null)

(null)

Gällande syftet med min utflykt idag behöver ni inte oroa er. Jag fick hem både lampor, krokar, toapappershållare och tittade ut kakel och klinkers (beställning görs närmare start). Allt jag behövde och var ute efter. Den tappade alltså inte fokus, utan var allmänt lyckad.



Jag vet inte varför, men det blev i alla fall bra

Publicerad 2018-09-10 22:15:55 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt, Livet efter plugget, Tankar,

Jag kommer nog aldrig glömma första gången som jag testade på yoga. Mamma hade köpt en video till oss, och jag tror att det kan ha varit från julkalenderförsäljning eller liknande. En dvd, med en person i typiskt tidigt-2000-tal-klädstil som skulle leda oss genom olika rörelser och andning. Vi bodde i huset där jag växte upp och soffan var på den sidan av vardagsrummet som vette mot trädgårdsgrannen. I alla fall minns jag det så. Jag och mamma stod nämligen med ryggen mot poolen och följde den här videon. Det var lite svårt, och ovant att göra den typen av övningar. Det jag minns allra tydligast är dock träningsvärken efteråt. Det som jag trodde skulle stretcha och mjuka upp gav mig en enorm träningsvärk. Det är inte konstigt att det dröjde ett tag innan jag gav mig på det igen. Sedan dess har jag dock återvänt till yogan då och då. Jag har aldrig vetat varför vi valde att testa, eller varför jag återvände. Inte mer än att skonsamt röra mig när jag var sjuk. Jag vet inte heller varför jag ville ha en yogamatta förr, varför jag gjorde det när jag var i Uganda eller varför jag började regelbundet när jag kom hem. Regelbundet har det i alla fall varit i cirka två år. Fram till i sommar då jag tappade inspirationen och lusten. Sedan dess har det skett sporadiskt men varje gång njuter jag. Det är som håning för kroppen. Smörjer och helar och ger energi och lugnar ned. Jag vet inte varför jag började, varför jag trots en oerhörd träningsvärk kom tillbaka, men nu är jag i alla fall tacksam att jag har det som ett verktyg i min vardag. Även om det inte är regelbundet just nu.

(null)

Vården i Uppsala, beskrivet i varierande tempus...

Publicerad 2018-09-06 10:54:14 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt, Livet efter plugget,

Jag tror inte att någon har missat att jag trivs väldigt bra i Uppsala. Busschaufförerna är i 95% av fallen trevliga och hjälpsamma, det finns mycket grönområden, det är en mysig stad med bra butiker och trevlig personal, det är nära till Arlanda, men framförallt upplever jag att sjukvården för det mesta är oerhört bra! Det har jag också sagt förut. Det enda jag inte har varit nöjd med är astmasköterskan jag hade förut, och hur besvärliga vårdcentralen har varit när det gäller mina bihålebesvär. De har sagt till mig att göra saker som jag redan hållit på med länge, skrivit ut meducin som inte  gjort något annat än hållit mig vaken på natten, och efter X antal besök har de skickat remiss till ÖNH. I år fick jag remiss till en privat läkare. En av de absolut bästa läkarna jag har varit hos! Utöver att han bemöter en utan stress tar han sig även tid under besöket och förklarar saker som gör att vissa besvär känns förståeliga. Dessutom är det inga krussiduller med honom, utan han tar mina besvär seriöst och förminskar inte min upplevelse, som jag ibland känt att vårdcentralen gjort.

När jag var hos den här ÖNH-läkaren i januari sa han att om jag känner av minsta problem igen ska jag höra av mig. Jag gjorde det, de klämde in en tid för mig och jag fick hjälp utan problem. Inte nog med att jag fick komma in tio minuter tidigare, efter en kvart var jag klar. Med vetskapen att bra vård finns lättillgänglig känner jag inte alls samma stress kring mina besvär längre.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela