UnitedTears

Oväntad räddare

Publicerad 2018-08-16 21:10:55 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt, Jag älskar att springa, Livet efter plugget,

Jag vet inte om det någonsin varit med om det innan, men idag blev jag oerhört lättad och jätteglad över något jag inte kunde tänka mig. Igår hade jag migrän. En bultande huvudvärk på höger sida. Från ögat och upp i huvudet, från huvudet ner i käke och nacke. Huvudvärk som fick mig att börja gråta för att det gjorde så ont. För en gångs skull lyssnade jag på folk runt mig och försökte koppla av. Jag satte på avkopplande musik, släckte badrumslampan, tände ljus och tog en lång varm dusch. Kroppen slappnade av och huvudvärken blev mindre spänd. Sedan gick jag vidare till sovrummet. Släckt, tända ljus, middag i mörkret under täcker, tidig läggdags. Jag kände mig avslappnad, migränen gjorde mig trött och jag sov gott! Imorse var jag väldigt ljuskänslig, hade lite post-migrän, men jag var pigg. Full av energi. Glad. Lättad. För första gången på länge mådde jag bra på riktigt! För även om huvudet inte var hundra, kändes det som att jag mådde bra! Jag vet att jag har känt lättnad efter migrän förut eftersom jag ofta får sova så skönt, men den här lättnaden var ny. Och skön. Och glädjande. Jag kände mig lika glad och färgglad som min lunch igår, trots att jag hade en helt svart klädsel idag. 

(null)

Jag var till och med ute och försökte springa idag, vilket också var ett tag sedan. Det gick inte bra, huvudet reagerade lite, men det kändes ändå skönt att komma ut och röra på mig utan att känna att jag behövde tvinga mig.

Frukten av uttråkning

Publicerad 2018-07-29 00:58:15 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt, Livet efter plugget,

Ibland blir jag uttråkad. Något fruktansvärt uttråkad. Ingenting är roligt, energin är borta och humöret sjunker drastiskt. Idag blev en sådan dag. Till viss del mitt eget fel eftersom jag tyckte att det var en briljant idé att glo på serier. Värmen tillät inte mycket, men pussel, läsning eller något annat hade nog varit bättre sysselsättning än serier. Till skillnad från många andra tillfällen där jag är uttråkad lyckades jag göra något åt saken. Två saker till och med. Jag bakade lite muffins, och jag tog tag i att sy de där kuddfodralen jag planerade att sy för 1,5 år sedan. Lyckligtvis gjorde jag det bara för att sysselsätta mig med något och brydde mig därför inte om tyget, något som satte käppar i hjulet senast. Istället tog jag gamla gardiner och svart tyg under och fick snabbt ihop dem. Förvänandsvärt enkelt och helt okej resultat. Viktigast av allt, jag blev av med den brutala rastlösheten! 

(null)

(null)

(null)


Mammas dotter

Publicerad 2018-07-27 12:54:25 i (Student)Livet i Uppsala, Allmänt, Jag älskar att springa, Livet efter plugget,

Att jag är min mammas dotter, det är ett som är säkert. Innan jag förklarar varför ska jag bara beskriva gårdagen. På morgonen valde jag att snöra på mig skorna och ge mig ut på en tur. Det var skönt, och kändes bra, men när jag började närma mig vändpunkten kom törsten och värmen gav mig en käftsmäll. Trots en skön runda mådde jag inte jättebra efteråt utan gjorde mitt bästa att få i mig vätska och återfå en balans i och med att det skulle bli en lång och varm tågresa. Det hjälptes av en avslutningsfika med mamma, D, syster, morbror och moster. Kaffe, glass och sällskap. Innan vi lämnade Landet mådde jag åtminstone okej. Med AC i bilen svalkades vi det sista innan resan.

Riktigt hur lång och hur varm tågresan skulle bli hade jag dock inte räknat med. Vid första stoppet blev vi ståendes i cirka 20 minuter. Vid stopp två fick vi stå stilla igen. Mellan stopp efter det fick vi återigen vänta och när vi väl nådde tågets slutstation var vi en timme försenade och hade missat två pendeltåg. Vi fick snällt vänta på nästa och det tåget var ännu värre än det första. Det åkte förvisso i tid, men det var varmt. Något fruktansvärt varmt. SJ var mest varmt när det körde långsamt, men SL var så pass illa att vi turades om att stå vid dörrarna för att få lite fläktande luft på oss. Jag har nog aldrig varit med om en liknande värme förut. En skulle kunna tro att föraren ville straffa passagerarna av någon anledning. När vi äntligen nådde stationen sprang jag till bussen, som jag såg köra ifrån mig. Ytterligare en väntan, nu på 30 minuter, på gång. 29 grader som kändes fläktande. En uppgiven jag, nära till tårarna. Värmen som hade gjort att det saknades aptit, men som nu resulterade i låg energi. Det var inte lätt, men slutligen kom jag hem, fick i mig lite energi, kollade på ett serieavsnitt och sen, DÅ kommer mammas dotter in i bilden.

När det alldeles för lång serieavsnittet äntligen var slut var jag rastlös. Innan jag åkte hade jag låtit bli att städa, men eftersom jag behövde packa upp väskan passade jag på att dra ett varv med dammtrasan. Och moppen. Och vattnade blommorna. Och ställde ut balkongmöblerna. Och våttorkade den byggdammiga balkongen. Och hängde tvätt. Och satte ut lampor i krukor. Och handtvättade bh:ar. Och bäddade sängen. Allt detta medan svetten dröp och klibbigheten gjorde att jag fastnade mot soffan, fuktigheten ute har jag nog aldrig upplevt tidigare heller. Till slut tog jag äntligen en dusch och kröp ned i säng. Alltså, trots en lång dag i en enorm värme och med låg energi fick jag ett ryck och städade  och grejade, sent på kvällen, precis som jag har lärt mig hemifrån. När ångan är uppe är det lika bra att köra tills en storknar. Det hann till och med bli "städa, städa varje fredag", innan jag var klar. Det var i alla fall precis lika ljuvligt att lägga sig, i en nybäddad säng och nästan helt nystädad lägenhet, som det brukar. Belöningen efter slitet.

(null)




Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela