UnitedTears

Förra veckan hade jag ett smärre stressammanbrott. Jag orkar inte skolan, jag vill inte plugga, jag har för mycket att göra, jag hinner inte, det finns inte tid att ha ett liv! Helt enkelt kände jag mig trött på alla sätt och vis. Bara att få bryta ihop lite lättade på stressen, men även att prata med en lärare och få höra att vissa inlämningar inte behöver vara inne till deadline med mera, kändes bra. Därför har jag lagt två historieinlämningar åt sidan för att koncentrera mig på lingvistiken och den muntliga presentationen i Proficiency. Imorgon är den muntliga tentan, och när den är över tänker jag endast på lingvistiken tills den känns bra. Gör den det, med tid över, kommer jag först då att sätta mig med historian.

Att bara bestämma sig för att släppa lite på den egna pressen och stressen gör mycket. Egentligen är det inte konstigt att jag aldrig blir helt frisk när jag är så stressad i kroppen som jag är. Dels orkar jag inte vänta på att bli tillräckligt frisk innan jag tränar, dels har kroppen längre läkningstid vid stress.

Stress suger... men nu har jag fått mig en paus i dagens studier så nu ska jag återgå till att öva på det muntliga. Tidtagardags!

So long!