UnitedTears

Det är vackert väder ute och solen skiner. Jag hör hur de arbetar och sliter för att få upp den sista (?) uteserveringen utanför fönstret. Musiken spelas för att grabbarna ska ha något som muntrar upp. En fin dag med andra ord. Efter frukost och studier åkte jag till gymmet för att få njuta lite mer av solskenet. Ett försök till uppvärmning (jag vet inte hur mycket uppvärmning det blir när pulsen ligger på +/- 170...) i spåret i skogen bakom byggnaden innan jag ville testa på frivändningar igen och sedan köra ett bålstabilitetspass.

 

Underbar känsla i hela kroppen idag igen. Vädret gör som sagt sitt. Gårdagen sitt. Träningen sitt. Att jag känner mig lugn, sitt. Allt gör sitt för att bidra till en fin dag. Vad jag dock har lärt mig den senaste tiden är att en känsla ska accepteras för vad den är. Det är ingen idé att förstora upp den, trycka undan den, försöka hålla kvar den eller något annat. Den är där den är vare sig den är bra eller dålig, och där den är ska man låta den vara. En fin känsla som jag låter vara i min kropp. Där får den sväva omkring tills den vill gå vidare och ge plats åt en annan känsla.