Flänger och far igen
Nog för att jag stundvis tenderar att flänga och fara, men den senaste månaden har nog varit i det extremaste laget för mig. En tur till den fantastiska priden i Stockholm en helg, följt av Jotunheimen veckan därefter. Sedan var jag hemma några dagar innan jag åkte till Robin och Emma i Jessheim. Där var jag i helgen och hade det ljuvligt. Mysiga kvällar där vi pratade strunt, såg film/serie, vi var ute och åt, tog en löptur, besökte Jessheimsdagarna och tog en roadtrip för att finna ett vattenfall deras kompisar hade varit till.
Jag kom hem i söndags för att direkt börja packa. Måndag efter träningen åkte jag raka spåret till Uppsala för att komma i ordning inför hösten. Jag var glad att jag gjorde detta eftersom jag insåg att jag hade samlat på mig en hel del grejer under min vistelse hemma i sommar. Dessutom tog jag och möblerade om. Nu har rummet fått nytt liv, ny energi och jag börjar bli redo att åka tillbaka. Det gjorde jag inte innan. Att komma tillbaka till Flogsta påminde mig om känslan att vara där. Även om ett nytt boende hade varit trevligt trivs jag oerhört bra i mitt kära Flogsta. Folk kan få tala ned området bäst dom vill, men det är bra där!
Nåväl, jag åkte alltså dit. Grejade länge, gick till sängs och sedan ringde klockan. Dags att åka hemåt igen. Klockan ett hade jag tid för att pierca mig igen, äntligen. Letade i Stockholm, försökte komma till en studio där under Pride men misslyckades. Det var med glädje jag fick veta att det nyligen hade öppnats en ny studio hemma. Tredje gången gillt fick jag mina piercings. Enkla i örat, men jag är likväl nöjd! Dermal anchors står också på önskelistan, men känns än så länge för riskabla och kanske onda. Vi får se hur det blir med dom. Först ska örat få läka.
Nu tänker jag vara hemma tills det är dags att bege sig till Uppsala på heltid. Orken att flänga mer finns inte riktigt. Föredrar att spendera sista dagarna här med att umgås med vänner, familj och hundar samt bo på gymmet. Så det så!
Det är oerhört irriterande när det finns mycket kreativitet och inspiration i kroppen som vill ut, men en inte lyckas. Jag har fortfarande inte kommit på i vilken form det ska få sitt uttryck. Under tiden blir det alltså ordbajsande berättande om vardagen i korthet, och att måla i färgläggningsboken jag köpte av Emma när jag och Robin besökte Nille under vår "shoppingrunda". På tal om banan älskar jag Norge! Har blivit förälskad i landet och språket och diverse. Kanske hamnar jag också där snart? Tankarna går ditåt i alla fall...
