Begränsningar är till för att övervinnas, degar till för att bakas och adventsmys till för att mysas
När en tröttnar på att plugga, passar det inte bättre att baka då? Slänga ihop en saffransdeg lite så där halvhöftat. Det jäste inte så fasligt mycket men förhoppningsvis jäser det mer i ugnen. Lite roligt i alla fall. Testade att blanda saffran i mörk rom och ha i smörbitarna i degen istället för degspadet. Det ska bli ytterst intressant att se hur det bli! Häromdagen gjorde jag dessutom pepparkakor på ett recept från några generationer tillbaka. Bjällerklang, julen är på intågande! Två dagar kvar av föreläsning och andra moment, två julglöggar, annat julmys och sedan är det dags att röra sig mot hemstaden.
Idag fick vi för övrigt reda på hur det hade gått på hälsopsykologikursen. VG, nära maxpoäng! Det är ett resultat som är länge sedan sist! Det var på KAU jag lyckades med det när jag dessutom inte hade mycket att ägna dagarna åt annat än att plugga. Det kändes riktigt bra! Dessutom fick jag kommentaren "utmärkt" på min kompletteringsuppgift från personlighetspsykologin vilket var roligt eftersom jag verkligen uppskattade att skriva uppgiften. Äntligen fick jag reflektera och tillämpa mina kunskaper. När jag dessutom hade skrivit tentan och hade koll på de olika perspektiven hade jag kunnat väva in dem lite överallt! Dessvärre (eller dessbättre) var uppgiften begränsad i längd.
Vad mer? Jo, igår gick jag långt utanför min bekvämlighetszon! Vår förening har en egen YouTube-kanal där vi bland annat har ett matlagningsprogram. De som har hållit på med det mest frågade mig redan förra terminen om jag inte ville gästa med lite vegetariska recept. Absolut! I alla fall bidra med recepten. Igår blev det dock att jag var den som höll i programmet själv. Hur gick det till? Vet ju redan om flera saker som troligtvis gick fel, men det är mindre vikigt. Det var en vinst för mig att ens göra det. Ytterligare ett hinder, en begränsning som övervunnits. Det där med att känna sig begränsad är ju definitivt inget jag uppskattar! Inte när det handlar om "fåniga" rädslor som jag kan arbeta bort. Det är nog mycket därför jag spelade in avsnittet igår. Det är också därför jag tänker fortsätta att vandra i berg och ta mig nedför branta partier och simma på djupt vatten. Likaså därför som jag valde att bli chefredaktör. Jag VET att jag kan klara det! Det är den typen av situationer som ger den absolut största vinstkänslan när en klarar det, och givetvis största besvikelsen när en inte gör det. Det gäller bara att inte ge upp. Fortsätta försöka och fortsätta att utvecklas. I min värld vore livet ganska trist om jag inte gjorde det.
Det ena ämnet leddde till det andra. För att komma in på ytterligare ett nytt kommer här en bild:
Den är från i söndags när det var adventsmys i Lyckofabriken - den här gången med lite pyssel och pussel. Jag hade så mycket saker med mig att det var besvärligt att gå, men med tanke på hur uppskattat det var var det verkligen värt det! Sedan var vi några få kvar som satt och pratade en stund. Det var då räven började se lite bekymrad ut. Undrar vad vi kan ha sagt för att få den reaktionen!?
