Ibland gör det inget när det inte blir som en har tänkt
Inför den här helgen som var hade jag många planer. Ingenting blev som det var tänkt. När vi satt och pluggade i fredags och insåg att vi skulle behöva träffas under helgen också började jag nästan att gråta. Jag såg hur hela helgen krossades framför mig. Den var helt förstörd! Planerna ändrades gång på gång. Sedan fick jag reda på det fruktansvärda - terrordådet i Stockholm. Så nära mig. Poliser med automatvapen på tågstationen. Hur? Stockholm... Sverige... Oväntat? Inte särskilt. Det har varit en tidsfråga. Jag spenderade nästan en timme på telefon med en kompis från Stockholm, men som var i Uppsala. Det kändes bra. Det samtalet behövdes.
Trots att det började så dåligt blev det en fantastisk helg som höll hög kvalitet. Jag antar att det beror på att vi tvingades ta var stund som den kom. Jag sov gott och hade ingen stress på morgonen. Min grupp spenderade halva lördagen, fram till halv sju, med jobba med vår bokföringsuppgift i redovisningskursen. Att sitta på ett relativt lugnt campus med en mysig studiegrupp kan vara riktigt härligt faktiskt. Jag uppskattade ändå pluggstunden, trots feber, huvudvärk och öm bihåla. Vi blev så gott som klara med uppgiften och sedan åkte jag tillbaka till Flogsta.
Söndagen hade jag också planer på. Vi åkte till mig där vi satt. Och satt. Och låg på golvet. Och prokrastinerade bäst vi kunde. Till slut var det bara att ta sig ut. Cykeln behövde lagas. Punktering tar en sig inte långt med. Vi lagade cykeln, jag förberedde middagen, vi åkte till kyrkan och sedan hem till mig igen. Vi sydde, lagade färdigt maten och åt innan det blev läggdags tillsammans med Skam (en norskt tv-serie om några gymnasieungdomar). När jag somnade var jag nöjd. Vilken fantastisk helg jag fick till slut. Precis den jag behövde!
