Inför Göteborgsvarvet
När jag var i Uganda kom min bror på den briljanta idéen att vi ska springa Göteborgsvarvet i år. Ja, varför inte? Jag sprang ju på bra där nere. Höjden och miljön var förmånlig för löpträning. Han anmälde oss och nu står vi alltså här. Fyra månader ifrån den stora dagen. Hur ligger jag till med träningen nu då? Jag skadade ju höften i Uganda och den har väl varit sisådär hela hösten. Sedan blev jag givetvis sjuk också. Varför inte, liksom? Nu är jag i alla fall igång igen. Höfterna är kanske inte jätteglada men jag hoppas på att kunna fjäska för dem med mycket yoga och stretching. Det ska banne mig bli tredje gången gillt! I år ska jag springa loppet. Jag ska ta mig igenom Göteborgsvarvet! Sedan ska jag ned till Uganda och skryta om min bedrift.
Måndagens pass var tungt! Riktigt tungt! Motivationen var i bott, skorna var obekväma, sladden störde mig, näsan rann, allt var fel. När jag för femtioelfte gången rättade till skorna tyckte jag att min vy, om än upp och ned, var lite mysig. Det gav mig, konstigt nog, energi att köra klart passet - för det mesta joggandes.
