Upptäcksfärd och ugandisk mat
Jag älskar att vara ute när det är sådant här vinterväder. Det är vackert, frisk och allmänt underbart! Särskilt den här delen av säsongen när det ljust längre och solnedgången är längre. Att springa när det är mellan -9 till -3 grader är dock... inte
lika kul. Det är så där lagom tungt kan jag lova. Två joggingdagar i rad har jag nästan behövt bli utkastad för att komma ut. När sträckorna blir längre och vädret kallar är det svårt. Då är jag ännu gladare över att det är så pass fint ute.
Det motiverar och turen känns som en upplevelse och upptäcksfärd. Två av de tre senaste turerna har jag nämligen spontant tagit olika rundor. Längs vägen har jag bestämt mig för att sticka av här, eller där och sen igen. Det har gett träningen
lite extra krydda! Bilder från dagens runda finns ovan.
I torsdags sprang jag med utgångspunkt i Flogsta. Efter första kilometern ångrade jag mitt beslut att springa i skogen. Efter två kilometer bestämde jag mig för att strunta i mitt mål och vända hem. När jag vände såg jag en annan väg. Okej, jag tar en
liten omväg. Sen såg jag en annan väg och tänkte att jag kunde se om den bar av dit jag trodde. Innan jag kom runt såg jag en skylt mot ett naturreservat och dit sprang jag. Längs fält, förbi hagar, över stenar, in och ut ur skogen och hemåt. Längs
vägen höll jag dock på att få en hjärtinfarkt när en vit hund kom springande. När hunden sprang tillbaka till sin ägare hörde jag henne skratta. Hon bad om ursäkt att jag blev skrämd - jag skvatt bara, så ingen skada skedd. Det jag tycker om
med upptäcksfärdsrundorna är att målet är att uppleva samtidigt som jag springer. Ett stopp för att prata med andra motionärer, och får, blir extra roligt. Bilder från torsdagens runda finns nedan.
Veckan bestod i övrigt av mycket vilande i Flogsta följt av en helg hos mig. Istället för att gå på bio eller nation låtsades vi att vi var på en spelnation där vi spelade spel. 1-1.
Vi lagade även mat. Ugandisk mat på svenskt vis:
Posho med bönsås - otroligt gott!
Chapati mef oumph och grönsaker.
Chapatin lagade vi dessutom själva. Vi stod länge i köket och rörde ihop degen, rullade bollar, kavlade och stekte. Det är oerhört enkelt, men oj, så tidskrävande. Och alldeles fantastiskt gott!
