Mammas dotter
Att jag är min mammas dotter, det är ett som är säkert. Innan jag förklarar varför ska jag bara beskriva gårdagen. På morgonen valde jag att snöra på mig skorna och ge mig ut på en tur. Det var skönt, och kändes bra, men när jag började närma mig vändpunkten
kom törsten och värmen gav mig en käftsmäll. Trots en skön runda mådde jag inte jättebra efteråt utan gjorde mitt bästa att få i mig vätska och återfå en balans i och med att det skulle bli en lång och varm tågresa. Det hjälptes av en avslutningsfika
med mamma, D, syster, morbror och moster. Kaffe, glass och sällskap. Innan vi lämnade Landet mådde jag åtminstone okej. Med AC i bilen svalkades vi det sista innan resan.
Riktigt hur lång och hur varm tågresan skulle bli hade jag dock inte räknat med. Vid första stoppet blev vi ståendes i cirka 20 minuter. Vid stopp två fick vi stå stilla igen. Mellan stopp efter det fick vi återigen vänta och när vi väl nådde tågets slutstation
var vi en timme försenade och hade missat två pendeltåg. Vi fick snällt vänta på nästa och det tåget var ännu värre än det första. Det åkte förvisso i tid, men det var varmt. Något fruktansvärt varmt. SJ var mest varmt när det körde långsamt, men
SL var så pass illa att vi turades om att stå vid dörrarna för att få lite fläktande luft på oss. Jag har nog aldrig varit med om en liknande värme förut. En skulle kunna tro att föraren ville straffa passagerarna av någon anledning. När vi äntligen
nådde stationen sprang jag till bussen, som jag såg köra ifrån mig. Ytterligare en väntan, nu på 30 minuter, på gång. 29 grader som kändes fläktande. En uppgiven jag, nära till tårarna. Värmen som hade gjort att det saknades aptit, men som nu
resulterade i låg energi. Det var inte lätt, men slutligen kom jag hem, fick i mig lite energi, kollade på ett serieavsnitt och sen, DÅ kommer mammas dotter in i bilden.
När det alldeles för lång serieavsnittet äntligen var slut var jag rastlös. Innan jag åkte hade jag låtit bli att städa, men eftersom jag behövde packa upp väskan passade jag på att dra ett varv med dammtrasan. Och moppen. Och vattnade blommorna.
Och ställde ut balkongmöblerna. Och våttorkade den byggdammiga balkongen. Och hängde tvätt. Och satte ut lampor i krukor. Och handtvättade bh:ar. Och bäddade sängen. Allt detta medan svetten dröp och klibbigheten gjorde att jag fastnade mot
soffan, fuktigheten ute har jag nog aldrig upplevt tidigare heller. Till slut tog jag äntligen en dusch och kröp ned i säng. Alltså, trots en lång dag i en enorm värme och med låg energi fick jag ett ryck och städade och
grejade, sent på kvällen, precis som jag har lärt mig hemifrån. När ångan är uppe är det lika bra att köra tills en storknar. Det hann till och med bli "städa, städa varje fredag", innan jag var klar. Det var i alla fall precis lika
ljuvligt att lägga sig, i en nybäddad säng och nästan helt nystädad lägenhet, som det brukar. Belöningen efter slitet.
