The sky is the limit
I veckorna tre har jag nu varit utan studier och istället jobbat heltid på företaget jag började på i januari. På dessa tre veckor har jag verkligen börjat känna att jag har kommit in i arbetet och kunnat ta många steg framåt. Det känns bra, samtidigt
som det är skrämmande att inte längre ha studiernas trygghet. I över sex år sammanlagt har jag studerat på universitetet. Sex år... det är en lång tid. Mycket av terminerna i Uppsala var studiemässigt mindre bra - innehållslöst material. A-kurs efter
A-kurs. Det sista året gav dock äntligen utveckling. Även om det inte alltid var intressant eller en dans på rosor (vilket egentligen borde vara smärtsamt) har jag lärt mig mycket. I C-kursen förstod jag äntligen det teoretiska som de har snackat
om i två år, och när polletten trillar ned blir jag glad. Dessutom har jag stått inför utmaningar av olika slag, men klarat mig helskinnad ur dem. Det mest givande var C-uppsatsen. Under de två månaderna lärde jag mig oerhört mycket och kände att
jag utvecklades. Jag vill aldrig mer skriva en C-uppsats (vilket jag måste om jag ska få en dubbelkandidat någon gång), men det var mycket givande.
Nu när studierna är över (för den här gången) väntar livet - spännande och skrämmande. Det är dags att se världen ur ett annat perspektiv - dags att lyfta blicken, slå ut vingarna och flyga mot den nya horisonten.
