Kontrasterna gör mig mörkrädd
Efter ett par veckors uppehåll är jag nu tillbaka här. Resan finns på min reseblogg, men kortfattat var den alldeles fantastiskt! Jag har verkligen inget som är värt att klaga på utan det var en händelserik, välplanderad, givande och rolig resa. Vi gick från sol och värme till en påbörjad vår i Sverige. När jag kom tillbaka till Uppsala från jobbet igår strax efter sex var det fortfarande ljust och började inte bli mörkare förrän jag nådde hem. Det är också underbart! Äntligen börjar mörka Sverige bli ljust igen.
Nu över till något annat. Som förvisso gör mig mörkrädd, men är inte direkt kopplad till ett fysiskt mörker. Igår morse när jag gick längs Stockholms gator för att ta mig till jobbet var det ett par småpojkar (12-13 år kanske) som sprang förbi mig. Stora, tunga kängor, ryggsäckar, steg som lät som elefanter och extremiteter som flög åt alla håll. De sprang över gatan (vid grönt ljus) och krockade nästan med folk, innan de stannade. De hade då hunnit ifatt en kamrat, som bakifrån sett skulle klassas som en tjej. Kontrasterna mellan pojkarna och den här flickan var enorma. Med sina prepubertala pinnar till ben gick hon i stövlar med klack som jag, kanske, skulle ha till fest, men inte röra mig i annars. Tajta jeans, en kort, modern vinterjacka och en handväska. Killarna, fortfarande barn, sprang ikapp sin jämnåriga tjejkompis, som redan betedde sig som en vuxen. Flickor må komma in i puberteten snabbare och därmed växa upp tidigare, men inte kan det väl vara biologiskt att skillnaden är så enorm? DET gör mig mörkrädd. Hur pojkar får vara pojkar men flickor ska vara kvinnor. Det är kanske inte uttalat, men det ligger i det undermedvetna, i subtila signaler i samhället och inte minst i media. Flickor som redan vid barnsben sexualiseras, flickor som borde få gå i lika bekväma kläder som pojkarna för att kunna leka med sina vänner. Det här är egentligen ingenting nytt, men när jag såg dessa tre barn gå tillsammans igår gick det inte att ta miste på skevheten i det. Och den skevheten är mörk, där går Sverige inte mot ljusare tider än.
