UnitedTears

Jag kommer nog aldrig glömma första gången som jag testade på yoga. Mamma hade köpt en video till oss, och jag tror att det kan ha varit från julkalenderförsäljning eller liknande. En dvd, med en person i typiskt tidigt-2000-tal-klädstil som skulle leda oss genom olika rörelser och andning. Vi bodde i huset där jag växte upp och soffan var på den sidan av vardagsrummet som vette mot trädgårdsgrannen. I alla fall minns jag det så. Jag och mamma stod nämligen med ryggen mot poolen och följde den här videon. Det var lite svårt, och ovant att göra den typen av övningar. Det jag minns allra tydligast är dock träningsvärken efteråt. Det som jag trodde skulle stretcha och mjuka upp gav mig en enorm träningsvärk. Det är inte konstigt att det dröjde ett tag innan jag gav mig på det igen. Sedan dess har jag dock återvänt till yogan då och då. Jag har aldrig vetat varför vi valde att testa, eller varför jag återvände. Inte mer än att skonsamt röra mig när jag var sjuk. Jag vet inte heller varför jag ville ha en yogamatta förr, varför jag gjorde det när jag var i Uganda eller varför jag började regelbundet när jag kom hem. Regelbundet har det i alla fall varit i cirka två år. Fram till i sommar då jag tappade inspirationen och lusten. Sedan dess har det skett sporadiskt men varje gång njuter jag. Det är som håning för kroppen. Smörjer och helar och ger energi och lugnar ned. Jag vet inte varför jag började, varför jag trots en oerhörd träningsvärk kom tillbaka, men nu är jag i alla fall tacksam att jag har det som ett verktyg i min vardag. Även om det inte är regelbundet just nu.