UnitedTears

Två dagar i rad har jag nu spenderat en stund utomhus för att teståka skidorna. I spåren var det betydligt enklare att röra sig jämfört med när jag testade dem i trädgården. Fortfarande ostadigt, långsamt och rangligt, men det gick framåt. Dessutom var det mycket roligare att röra sig i solljuset och runt fälten. 

Imorse när jag vaknade mådde kroppen överlag förvånansvärt bra. Jag vet inte om det betyder att min teknik är katastrofalt dålig eller vad, men jag hade ingen vanlig träningsvärk idag. Endast i några små muskler i höfterna. De gjorde däremot riktigt ont. Lyfta upp benet, inte lätt! Lyfta foten för att ta på byxorna för att ge sig ut igen, oj, oj. I alla andra rörelser, ingen fara! När jag var ute igen kändes det inte av jättemycket och trots den mörheten gick det fortare idag än igår. 

Jag tog en lite annan tur idag och kunde därför åka ett varv och fortfarande få en bra distans. Här var det en lång bit utan andra åkare vilket också var skönt (de kom senare och då kom samtliga i mötande spår). Det var ett vackert "Winter Wonderland". Frisk luft, snötäckta fält och vita träd. Det var magiskt! 

Det var kul att se så många i alla åldrar som helt prestigelöst, nästan "promenerande", rörde sig ute. Alla glada, alla hälsande. Det var ungefär som när solen och värmen kommer fram på våren. Just nu längtar jag efter att gå ut igen någon kväll.