UnitedTears

Det var en gång två intelligenta personer. Dessa två intelligenta personer hade en tom kyl och behövde därför handla. De tyckte därför att det var en bra idé att ta sina två ryggsäckar, sina cyklar och sin enda cykelkorg och cykla till Ica Maxi, cirka fem kilometer bort. Vädret var friskt, men vägen lite hal. Eftersom de var försiktiga gick det ändå bra. Väl på Ica hittade de, utöver maten, en dammsugare. Den gamla hade slutat vara till belåtenhet för länge sedan, och de skulle ändå köpa en ny. När de då hittade en liten, allergivänlig, snygg dammsugare av återvunnen plast till ett kampanjpris blev två intelligenta personerna jätteglada! De plockade på sig förpackningen och lade den på korgen och handlade sedan glatt vidare.

 

När de två intelligenta personerna, tungt lastade med kassar av mat och en stor kartong, nådde cyklarna insåg de att de kanske inte var så intelligenta. "Hur ska vi nu ta oss hem?! Det är fem kilometer, dammsugarens kartong är stor, vi har bara en cykelkorg och ryggsäckarna kommer bara slå av kartongen från pakethållaren." Det var ett svårt problem, och de fick till slut inse att de skulle behöva gå hela vägen hem. Själva promenerandet visade sig inte vara det enda problemet, utan det hade även börjat snöa rejält och vägen upplevdes än mer hal än när de var på cyklarna. Ingen av dem ville egentligen gå, och de försökte gång på gång hitta en lösning för att slippa. Efter trettiotolv försök att organisera det på olika sätt hittade de slutligen den minst dåliga lösningen. Den ena tog cykelkorgen med en kasse i och kartongen balanserandes på korgen och pakethållaren. Den andra tog en kasse på sin pakethållare, en ryggsäck på ryggen och den andra väskan på bröstet. Den lades dock på cykelramen för att underlätta balansen. På det här sättet trotsade de den virvlande snön, det hala väglaget, cyklade uppför backar och gled över det som under snön var glasklar is. Det måste ha varit en underhållande syn. Den ena av dem kunde inte låta bli att skratta samtidigt över hur inte intelligent det här köpet var.

 

Trots motgångarna nådde de hemmet, svettiga, men i ett stycke. Det enda som hade tagit skada var ett ägg, vilket de tyckte var ett lågt pris att betala efter det äventyret. De borde ha insett att det skulle bli svårt, men de hade tänkt att det skulle lösa sig, och löste sig gjorde det minsann.

 

När de två intelligenta personerna gick för att köpa sin favorithämtmat frågade den ena om denne fick skriva om den här tokiga historien på sin blogg. Den andre svarade "ja, men då måste du beskriva mig som Superman! Nej, som Batman! NEJ, THOR! Jag är Thor, som bar hem allt på egen hand. En hjälte!" Den första skrattade och visste att den konversationen definitivt skulle hamna på bloggen.

 

Stammisar som de två intelligenta personerna var, behövde de inte ens säga vad de skulle ha, utan ägaren visste redan vad de skulle beställa. De kom hem, åt sin fantastiska mat och levde sedan lyckliga, och trötta, resten av kvällen.