UnitedTears

Då var det igång igen: träningen innan jobbet. Under jul och nyår var jag ledig och gick därför inte upp innan sex för att träna, utan tränade andra tider som prestationsmässigt är mer optimala. Även de två första veckorna efter ledigheten har jag fortsatt vara ifrån mitt-i-natten-morgonträningen. Dels behövde jag lite vila, och dels behövde jag vänja mig vid jobbet och dess tider först innan jag slängde in ännu tidigare morgnar. Idag var det dock dags igen, och det var ärligt talat helt fruktansvärt! Ingen tvivel om saken! Söndagssömnen är ju sällan bra, det är nästan lag. Lägg till -20 grader utomhus och ett fönster som inte var helt stängt. Lägg också till att jag var så taggad på att sova, att det var allt jag kunde tänka på, och det är ju vida känt att John Blund inte kommer på besök då. Det första jag tänkte när alarmet ringde imorse var därför "j**la idiot som ska upp så förbaskat tidigt..." 

Jag är tacksam över att träning och fysisk aktivitet redan är en viktig del i mitt liv, och att hjärnan vet om vilken bra grej det här kommer vara om några veckor! Annars hade jag aldrig gjort det igen. Den mindre bra sömnen gjorde kroppen trött och jag mådde illa. Efter varje set gick en våg av illamående och obehag genom kroppen. Jag tog mig i alla fall igenom det, och snart, snart, snart kommer det att bli en vana. Då kommer det att kännas fantastiskt att kunna komma upp och ha den biten klar innan arbetsdagen ens börjat! Energin som träningen skapar är också guld värd. Jag ska bara över tröskeln, och sen är jag där.